Please stay? F.s

kapitel 33

<pre style="line-height: 21px; white-space: normal; color: #444444; font-size: 15px; text-align: start;">~kapitel 33~ 

Previously:

"Oscar hjälp, ta med dig grabbarna och kom till min gata, du ser mig, jag ligger mitt på trottoaren" tvingade jag fram mellan mina läppar. 

"Men Gud Felix vad har hänt?" Hörde jag och fråga i panik. 

"Ta dig bara hit fort innan min tjej har blivit våldtagen 7 gånger.. Snälla Oscar" kved jag fram. 

"Jag lovar Felix ligg helt stilla" svara Oscar sen la han på. 

Elinas perspektiv: 

Jag satt inklämd i ett hörn. Händerna var fast satta med rep runt en stolpe i väggen och silver tejp på munnen, kolsvart. Vart var jag egentligen..? De var så tyst så jag hörde killarna diskutera om mig. 

"Hur ska vi göra för att döda Felix barn då?" Hörde jag en av killarna säga. 

"Slå henne? Droga henne kanske? För då kan du ju ha sex med henne sen också?" Gav någon av killarna som förslag. Jag kände att tårarna började krypa fram och rinna sakta ner för kinderna. Tänkte dom seriöst döda mitt och Felix barn..? Helt plötsligt slängdes dörren upp i en smäll. 

"Hur mår du då?" Frågade ledaren i gruppen. Han måste ha varit trög för han fatta inte att jag inte kunde prata med tejp för munnen. 

"Vill ändå inte ha din åsikt så håll bara käft" sa han drygt och drämde till mig en gång på kinden. Då brast allt tårarna bara rann ner. 

"Sluta gråta din tönt" sa han och små flina sen ryckte han sönder tröjan jag hade på mig. Jag försökte sparka men han satte sig på mina ben. Han började knäppa upp mina byxor och jag visste att de här inte skulle sluta bra. När han äntligen reste sig upp för att dra av mig mina byxor sparkade jag till så hårt jag kunde rakt mellan honoms ben. 

"Aj fan! Din lilla hora där gick droppen" skrek han och slog till mig i magen så hårt att jag trodde jag avled direkt. Jag vet inte exakt vad som hände med allt slockna. 

Felix perspektiv: 

De hade gått 2 timmar sen dom tog Elina. Jag, Ogge, Oscar och Miranda satt nu hemma hos mig. Vi hittade henne inte någonstans. 

"Vi måste fixa en plan killar.. Eller vara taktiska" sa jag försiktigt.

"Du är ju den ända som vet något om killarna..." Svara Ogge. 

"Ja de är faktiskt sant så vet inte hur vi ska kunna hjälpa dig" sa Oscar. 

"Men jag har ju inte en aning vart dom är" svarade jag och började gråta. 

"Felix lugna dig, vi ber polisen att leta och du ringer Elinas mamma" sa Oscar lugnt. 

"Ja okej" svarade jag och tog fram min mobil samtidigt som jag såg Miranda, Ogge och Oscar gå ut genom dörren. Jag trycker in Elinas mammas nummer. Några signaler gick fram sen svara hon. 

"Familjen Olander" svarade hon vänligt. 

"Hej hej de är Felix" svarade jag artigt. 

"Nej men hej Felix, vad ville du då?" Frågade hon. 

"Jo Elina har... Bli..vit.. Bortrövad" stammade jag fram samtidigt som jag började gråta och jag hörde henne snyfta. 

"Nej men Gud Felix vet du vem de va?" Frågade hon. 

"Ja grabbarna som slängde in stenen med lappen i ert hus.. Men vet inte vart dom är. Grabbarna och Miranda är hon polisen just nu" svarade jag lugnt. 

"Okej, Felix ta de lugnt okej! Jag ska med anmäla till polisen och nyheterna. Okej?" Svarade hennes mamma lugnare. 

"Okej, tack" svarade jag sen la vi på. 

Oscars perspektiv: 

Vi hade precis polis anmält att Elina var borta och var på väg hem till Felix igen. Vi gick i tystnad ingen sa nått, Miranda grät lite smått och jag höll om henne. 

"Hallå ni där borta stanna" skrek 2 grabbar bakom oss och vi stannade. 

Vi kollade mystiskt på dem och de kom i mot oss. 

"Du är Oscar Enestad va?" Frågade en av grabbarna. 

"Ja.. Hurså?" Svarade jag. 

"Jo vi har eran Elina i bilen där borta" svarade den andra killen och peka på en skåpbil. 

"Vill ni ha tillbaka henne nu eller? Annars dumpar vi henne i skogen för hon är ganska.. Vad ska man säga.. Slampig" sa den första killen och dom båda skratta. 

"Vad har ni gjort med henne?" Skrek Ogge helt plötsligt. 

"Ja.. Vad tror ni? Men ni kan få henne nu hon var ändå så elak" svara killen och vi såg när några andra killar slängde henne ur bilen. Ogge, Miranda och jag började springa mot henne och när vi kom fram... </pre>