Please stay? F.s

kapitel 34

~kapitel 34~

Previously: 

"Vad har ni gjort med henne?" Skrek Ogge helt plötsligt. 

"Ja.. Vad tror ni? Men ni kan få henne nu hon var ändå så elak" svara killen och vi såg när några andra killar slängde henne ur bilen. Ogge, Miranda och jag började springa mot henne och när vi kom fram... 

Oscars perspektiv: 

Var hon helt förstörd..

"Ogge kan du kolla om hon har någon puls så kollar jag om hennes hjärta slår och du Miranda ringer ambulans" sa jag lugnt och satte mig på knä bredvid henne. 

"Jag hittar inte hennes puls Oscar" sa Ogge helt förskräckt. 

"Hjärtat slår med väldigt sakta.. Tror du barnet är dött..?" Frågade jag Ogge tyst. 

"Jag vet inte, men ser inte mycket bättre ut.." Svarade han ledsamt.

"Ambulansen kommer nu" sa Miranda lugnt men bröt sedan ut i gråt. 

"Vi ska fixa de här okej älskling" sa jag lugnt och drog in Miranda i en bamse kram. 

"Ja jag hoppas de" svarade hon tyst. 

(Satt och lyssna på I Will be here av Edvin berg när jag skrev de här 

Felix perspektiv:

Jag satt och kollade på Tvn när nyheterna helt plötsligt började. 

"Hej och välkomna till nyheterna, idag hittades en tjej vid 15-16 års ålder. Inget vet en vad som har hänt och vilka som har med de att göra men vi åter kommer så fort vi vet, tjejen uppvakas nu på sjukhus. 

"De där måste vara Elina" skrek jag av glädje. Jag tog upp mobilen slog in Oscars nummer. Signalerna gick sakta fram...

"Tja bro" svarade Oscar. 

"Hej, har ni hittat Elina?" Frågade jag försiktigt. 

"Ja.. Men de finns både dåliga och bra nyheter.." Fortsatte Oscar. 

"Dom bra först tack.." Sa jag lugnt.

"Enligt sjukhuset har dom INTE våldtaget henne.. Men hon har blivit misshandlad. Dom vet inte om hon eller barnet överlever" sa Oscar och jag hörde att han grät. 

"Jag kommer nu, hej då" sa jag snabbt sen la jag på och la mig i sängen och grät. De är inte rättvist, precis när allt hade blivit så bra. Usch jag ska döda dom där grabbarna.

Jag reste mig snabbt upp och sprang ut till moppen och åkte sedan till sjukhuset. 

"Oscars perspektiv: 

Vi satt alla utom Felix i väntrummet när en doktor kom ut till oss. 

"Vem av er killar är ägare till barnet?" Frågade hon. 

"Ingen av oss.." Svarade Ogge tyst. 

"Men vem är de då?" Frågade hon besvärat. 

"De är jag" hörde man Felix skrika i korridoren. 

När han hade kommit fram till oss andades han oregelbundet som att han sprungit flera mil. Man såg också hans rödsprängda ögon. De här var verkligen tufft för honom. 

"Kan du följa med lite?" Frågade doktorn och Felix nickade. Han kollade åt vårt håll och vi log åt honom. 

Felix perspektiv: 

Jag såg min underbara Elina ligga på båren med massa slangar och blåmärken över allt. Doktorn öppnade dörren och jag satte mig på sidan av sängen och tog hennes hand. Den var is kall, som att blodet inte pumpade längre. 

"Kommer hon dö?" Frågade jag och kollade upp på doktorn.

"Jo de var just de, vet inte hur jag ska säga de men ert barn...