Ingen Får Någonsin Veta - Oscar Molander (TheFooo fanfic)

Home Sweet Home (not)

✈️ Ogges Perspektiv ✈️

Det var en vemodig känsla i hela huset då vi skulle åka hem idag. Jag avslutade packningen med att dra igen dragkedjan på min kabinväska och släpa ner den till ytterdörren. Sedan gick jag upp till rummet som jag delat med Vilda och kollade så att vi inte hade lämnat något efter oss. När jag tittade ut genom panorama fönstret fick jag se en ensam person sitta på stranden i solnedgången. Klockan var ju trots allt halv 8. Störande nog skulle flyget gå kl. 10 på kvällen så vi skulle vara framme först i morgon. Jag kollade runt i rummet en sista gång och gick sedan ner till vardagsrummet där Daff och Mickis satt och kollade på tv.

- Packar dom andra fortfarande ?! frågade jag förvånat.

- Jepp, svarade Daff och Mickis nickade.

- Vilda gick en sväng till stranden om det är henne du letar efter, sa Mickis sedan och böt kanal till nått spanskt. Jag nickade ock gick ut genom altandörren och ner till stranden. Vilda satt en bit från vattenbrynet med sina knän uppdragna mot sitt bröst. jag gick och satte mig bredvid henne i sanden. Efter att vi suttit ett tag i tystnaden och lyssnat på vågornas brus lutade hon sig mot mig. Jag placerade min arm om hennes axlar och hon lade sitt huvud mot min axel.

- Jag vill inte åka hem, mumlade hon.

- Det vill ingen av oss, svarade jag och kramade om henne lite hårdare.

- Det är inte det jag menar, mumlade hon så tyst att jag knappt hörde det.

- Vad menar du då ?! frågade jag och tittade forskande på henne.

- Men typ alla era fans hatar mig och skickar hat till mig och jag var tvungen att ta bort min ask och Twitter, viskade hon. Jag kollade chockat på henne.

- Allvarligt ?! frågade jag och plockade upp min iPhone från jeansfickan. Jag gick in på Twitter och kollade lite och chockades ennu mer av alla kommentarer folk hade skrivit till henne. Jag blev så arg att jag nästan inte visste vad jag skulle göra. Jag tweetade hursom helst. "Varför skicka hat till en person som man inte känner ?! Det är bara dumt och idiotiskt och tycker man det är så man ska göra är man inget äkta fan". Efter ett tag hade jag flera re-tweets.

- Det ordnar sig, svarade jag och kramade om henne igen. Vi satt kvar en stund tills vi hörde tjoande från huset och strax var vi omringade av Omar, Felix, Oscar och Jasse.

- Mickis hälsade att ni skulle komma upp till huset vi ska åka snart, sa Omar och hjulade i sanden. Sedan började Felix att slå volter han med. Man kunde inget annat än skaka på huvudet åt dem. Dom kan nog aldrig sitta still. Jag reste mig upp och räkte ut handen till Vilda och drog upp henne. Sedan gick vi hand i hand tillbaka till huset där Daff och Mickis väntade. Jag höll på att förgås av hetta eftersom jag hade jeans på mig för man kan ju inte komma tillbaka till Sverige mitt i vintern och ha bara shorts på sig. Vi hade lämnat tillbaka golfbilarna för några dagar sedan så vi var tvungna att promenera till hotell lobbyn och checka ut. Jag gick med min ena arm om Vildas axlar medan vi drog våra kabinväskor efter oss.

Vi väntade utanför medan Mickis lämnde tillbaka nycklar och checkade ut. Trots att det var mörkt ute var det nästan lika varmt som på dagen. Daff hade ringt efter taxi så när Mickis kom ut tillbaka packade vi in allt vårt bagage och trängde in oss i taxin som tog oss till flygfältet. Alla var rätt så trötta så ingen sa nästan något medan vi satt och väntade på att få gå ombord på planet. Jag satt på en bänk vid ett fönster och Vilda satt bredvid mig och använde mig som ryggstöd medan hon satt och lekte med mina fingrar. När vi äntligen fick gå ombord var alla så trötta att vi släpade oss fram. Det var en lättnad att få sätta sig ner i planet och sluta ögonen.