Kapitel 3

18 1 0

by ekelundare

by ekelundare

                                    
                                              Jag såg någonting glittra på marken. Det var visst hennes glasögon.
                          -Här, jah har dem, sa jag och gav damen glasögonen. 
                          -Tack, lillen.

                          Lillen? Jag är faktiskt 13 år!
                          Hon måste verkligen se dåligt utan brillorna.
                          HJÄLP,JAKE! Vi behöver din hjälp.
                          Jag hörde röster igen. Jag tittade ner mot hunden. Den såg sorgset tillbaka. 
                          HJälp oss, Jake! DU måste hjälpa oss!
                          Hundmunnen rörde på sig och rösten hördes igen. 
                          Jag trodden varken mina ögon eller mina öron. Men den var så jag märke det: Att jag kunde tala med djur!