Jag vaknar av att någon ropar mitt namn högt och förstår direkt att det är Emma.
Jag springer ner för att kolla vad hon ville
- Jag vill ha frukost!! säger Emma
- Men du kan fixa det själv. säger jag och går fort upp till mitt rum igen, jag sätter mig vid mitt sminkbord och börjar sminka mig. Jag orkar inte sminka mig så mycket så jag lockar mitt hår och sen går jag fram till min garderob.
Jag står i ungefär 5 minuter och väljer kläder och tillslut fick det bli ett par svarta tajta jeans och en mörkblå tröja.
Nu var det bara två veckor kvar tills sportlovet och jag längtar verkligen. Men jag måste först klara av alla prov och allt annat innan.
Jag tar ut min mobil ur laddaren och lägger ner min dator och min mobil i min väska och går sen ner till Emma som sitter och äter frukost.
- Är mamma hemma? frågar Emma
- Nej, hon började jobba för några timmar sen
Emma åt upp sin frukost och sen gick jag med henne till skolan, och jag var verkligen tvungen att skynda mig eftersom jag kommer säkert komma försent igen.
Jag lämnar Emma vid skolan och börjar gå mot min skola, det tar ungefär en kvart att gå dit och jag börjar om 10 minuter, jag måste verkligen börja gå upp tidigare för att hinna.
Tillslut kommer jag till skolan och jag springer fort in i skolan och det är helt tomt i korridoren. Jag låser upp mitt skåp och hänger av min jacka och tar upp min dator och min mobil ur väskan. Jag börjar gå mot klassrummet där jag ska ha lektion men den ligger på andra sidan skolan.
Jag öppnar dörren till klassrummet men det är helt tyst där inne, det brukar aldrig vara så tyst. Men jag går in och stänger dörren efter mig och sätter mig sen på min plats. Jag kollar mot läraren som står längst fram i klassrummet med två andra killar. Juste, det skulle ju börja några killar idag.
- Linnea, varför är du sen? säger min lärare och kollar surt på mig
- Jag var tvungen att lämna min lillasyster på sin skola, säger jag och kollar ner i bordet för att inte få ögonkontakt med killarna som står där framme.
Jag tycker att jag känner igen dom men jag är inte säker på vart jag har sätt dom, men dom var iallafall ganska snygga.
- Det här är iallafall Marcus och Martinus som har flyttat hit från Norge, och dom kommer börja i den här klassen idag. Säger min lärare
- Marcus, du kan sätta dig bredvid Niklas och Martinus kan sätta dig bredvid Linnea, säger hon och jag kollar upp när jag hör att hon säger att han ska sätta sig här.
Varför måste han sitta vid mig? jag vill inte ens att han ska sitta här. Men jag har inget val,
Martinus sätter sig på platsen bredvid mig och han kollar mot mig och ler, och jag ler tillbaka för annars skulle det bli väldigt stelt
Lektionen börjar som vanligt och vi har NO så vi ska göra något experiment och självklart så ska man jobba med den man sitter bredvid.
- Förlåt, men vad heter du? säger jag och kollar på honom
- Martinus, och du heter Linnea va? säger han och ler mot mig
- Aa, men ska vi börja jobba? frågar jag
- Aa, svarar Martinus och vi börjar jobba med det vi skulle göra
Dagen fortsätter som vanligt men jag går hela tiden och tänker på hur lika Marcus och Martinus är, dom är ju antagligen tvillingar eftersom dom är väldigt lika.
Vår sista lektion är svenska och den gick väldigt fort, så jag går till mitt skåp men det är något som känns konstigt, de två skåpen bredvid mig har alltid varit tomma men nu så är det några som har dom och jag förstår direkt vilka det är och bakom mig i hallen så kommer ju Marcus och Martinus.
- Hej, säger jag och tar ut det sista från mitt skåp
- Hej, du hette Linnea va? frågar Marcus
- Aa, säger jag och ler mot honom
- Vad ska du göra nu? frågar Martinus
- Måste gå och hämta min lillasyster, vad ska ni göra? frågar jag
- Vi ska nog gå hem, säger Martinus
- Aha, är det ni som har flyttat in i ett stort vitt hus? frågar jag
- Ja, säger Marcus
- Då är vi grannar, säger jag
- Jaha vad kul men ska vi gå tillsammans hem då? frågar Martinus
- Måste ju hämta min syster, säger jag
- Juste, men vi ses imorgon, säger Marcus och sen går dom ut från skolan
Jag hör hur nån skriker mitt namn i korridoren och springandes kommer min bästa vän Sofia
Jag ger henne en kram och vi går ut från skolan tillsammans. Jag och Sofia brukar alltid gå hem tillsammans, och hon pratar alltid om några killar på vägen hem, men jag kommer inte ihåg vad dom heter.
- Assååååå jag fattar inte att Marcus och Martinus går i vår klass, säger Sofia
- Vad är det för speciellt med dom?? frågar jag
- DET ÄR JU MARCUS OCH MARTINUS, ARTISTERNA, säger Sofia, men hon skriker nästan
أنت تقرأ
Nej, jag gillar inte honom.
أدب الهواةVarför skulle jag ens gilla honom? jag bryr mig inte ens om honom.
