Obestämd titel {Fogge}

Kapitel 2

"Nej alltså mannen du fattar inte! Han var de bästa ligget jag haft på år! Kanske nånsin!"
David som sitter mittemot mig vid matbordet himlar med ögonen och sorlet från skolans matsal får honom att irriterad titta ut över allt folk.
"Hallå? Lyssna då!"
Yttrar jag exalterat och slår händerna mot bordsskivan.
"Ogge! Jag bryr mig verkligen inte!"
Muttrar han irriterat och ger mig en kort, kall blick.
"Men vart är det mest troligt att man kan hitta honom?"
Fortsätter jag utan att bry mig om hans förra svar.
"Inte vet jag. Kolla alla skolor i området och leta efter hans namn bara"
Suckar David och lutar huvudet i händerna.
"Dude. Han var tvär snygg"
Mumlar jag drömmande och ler lite töntigt åt tanken på hans läppar hårt pressade mot mina.
"Jaja, kan vi dra snart? Vi har suttit här i en halvtimme nu!"
David tittar rastlöst på mig och trummar med fingrarna mot tallrikens kant.
"Vart ska vi dra?"
Frågar jag och kollar ner i mobilen.
"Ut och röka"
David reser sig upp innan jag hinner svara och börjar med snabba steg röra sig mot utgången.
Jag suckar och skyndar trött efter honom.
Utanför matsalen möts vi av ett gäng 1or.
Att gå 3an är egentligen ingen big deal. Heter man Oscar Molander är det en lite större deal.
Att möta alla dessa 1or som med halvt skrämda blickar ser upp på mig är något av det bästa jag vet. Det ger mig en kick. Precis som mycket annat, som kan stärka självförtroendet.
Jag blickar bak mot David som står tryckt mot väggen med någon framför sig.
Killen är något kortare och aningen smalare än honom själv.
Jag har aldrig sett killen förut men förmodligen går han första året. Stackare. Han är förmodligen bara ett av Davids alla tröstligg.
Dem kysser varandra intensivt och efter en stund av att bara stå och se dum ut blir jag uttråkad.

Men oavsett hur jobbigt det än kan vara att stå och se på när David hånglar upp oskyldiga små pojkar i korridoren är det skönt att han är lagd åt samma håll som mig. Jag har aldrig behövt oroa mig för att han ska döma mig eller lämna mig, vilket har varit skönt de senaste åren då vi båda insett vilka vi egentligen är.
David är homosexuell och jag är bi. Perfect match. No more words needed.

"David, knulla kan du göra sedan! Kom nu"
Ropar jag när dem vägrar släppa varandra. David själv verkar inte ens höra mitt rop så jag skakar bara trött på huvudet.
"Herregud"
Muttrar jag och börjar röra mig mot utgången.
Inte för att det spelar någon större roll ifall David är med eller inte.
Bakom skolan finns det alltid folk att snacka med.
Jag rundar hörnet och möts av en grupp killar och tjejer som står lutade mot husväggen. De flesta med en cigg i mungipan.

"Molander!"
Jag vrider blicken mot hållet nån ropat mitt namn.
"Filleee"
Svarar jag utdraget med ett flin på läpparna och går mot killen framför mig.
Fille eller Filip är en av mina närmsta vänner. Han och David har stått vid min sida sedan dag ett. Vi träffades första gången i 4an när vi alla tre var nya i klassen. Redan då var vi fast beslutna att bli vänner då vi tyckte det var coolt att alla tre var nya samtidigt.
Oscar, David och Fille. Vi blev kända eller ja, iallafall på skolan om inte främst personalrummet. Alltid hittade vi på bus. Tände eld på papperskorgar, klättrade på tak och smällde smällare i korridoren. Vi var eleverna alla lärare hatade. De tre alla andra barn ville hänga med. Så särskilt trevliga var vi nog inte. Men hitta på bus och göra skoldagarna lite roligare var något vi mer än gärna gjorde.

Vi fyllde 13 och började snatta godis, kastade vattenballonger på bilar och var allmänt störiga så som vilka 13 åringar som helst.

Vi fyllde 14 och började smyg röka, smög på tjejerna i omklädningsrummet och fnissade till  porrfilmer för första gången.

Vi fyllde 15. Gick på våran första fest. Smet ut på nätterna utan tillåtelse. Och blev tagna av snuten.

Vi fyllde 16. Vi testade droger. Hade tunga hemma fester och bankade tjejer varje helg.

Vi fyllde 17 och hamnade här. Bakom skolan med varsin cigg i handen. Skrattandes åt något gammalt minne.

"Vart har du David då?"
Fille söker med blicken runt den lilla folkmassan som samlats här.
"Han strular med nån första års snubbe utanför matsalen"
Fille skrattar och slår sig för pannan.
"Hur kunde jag glömma? Det är ju David vi snackar om"
Vi båda skrattar innan jag fimpar ciggen och pekar bak mot parkeringen som också är ingången till vår skola.
"Jag börjar om fem. Senare bror"
Vi ger varandra en kram innan jag rundar hörnet för att ta mig tillbaka in i skolan.
David sitter på en bänk med blicken i telefonen och ena armen runt, vad som tydligen verkar vara en pojkvän.
Jag suckar innan jag går fram och ställer mig framför dem.
"Så det är här du håller hus"
Yttrar jag, lite smått irriterad.
"Ja, vadå då?"
Svarar han nonchalant och ger mig en trött blick.
"Ja alltså för att påminna dig så var det din idé att vi skulle ut och röka. Fille va ju där!"
David rycker slött på axlarna och för blicken ner i telefonen igen.
"Okej. Men om du inte märkt det så är jag lite upptagen här"
Han skjuter en blick mot killen vid hans sida som inte ser allt för glad ut över min närvaro.
"Ibland David så förtjänar du så mycket stryk"
Fräser jag och börjar gå ifrån honom och killen som ryckt till av min plötsligt lite höjda ton.
Jag ska precis svänga runt hörnet när jag i ögonvrån ser hur David ger sitt haff en snabb puss på kinden och reser sig upp.
"Ey mannen vart ska du?"
Med en lugnare ton är han påväg mot mig.
"Bort från dig ditt as"
Fräser jag.
"Lugna ner dig. Varför så grinig?
Flinar han. Jag himlar med ögonen och knuffar honom ifrån mig.
"Ogge chilla!"
Säger han och ser chockat på mig.
"Snacka inte med mig sådär. Och absolut inte framför nån mesig första års grabb!"
Han sträcker händerna i luften och ger mig en halvt skrämd blick.
"Shit, förlåt då? Bror du är hög eller nått"
Säger han och skakar på huvudet. Jag ger honom en mörk blick och vänder mig om.
"Seriöst, vad är det med dig? Är du avundsjuk eller?"
Han lägger en arm om mig som jag genast skjuter bort.
"Avundsjuk? Really? På dig och ditt lilla drägg till pojkvän? Absolut inte!"
David ger mig en arg blick.
"Vadå drägg till pojkvän? Säg inte så om honom!"
Han knuffar till mig och oförberedd som jag är vacklar jag till och är påväg att tappa balansen.
"Vad gör du? Är du dum eller"
Jag tar ett steg fram och knuffar honom på samma sätt, fast med dubbel kraft. Han flyger in i skåpen bakom oss och ger ifrån sig ett smärtsamt läte.
"Du har ju tappat det helt!"
Han reser sig upp och på en halv sekund har han kastat sig över mig.
"Du kallar inte min kille något sånt igen, fattar du!?"
Vi snurrar runt och måttar slag efter slag mot varandra tills någon plötsligt drar oss ifrån varandra.
"Vad gör ni? Är ni helt galna?"
Fille ger oss varsin blick och knuffar oss åt olika håll.
"Ogge! Kontrollera humöret, du skämmer ut dig.  Och David, sluta var en sån pussy. Det är bara en kille!"
Jag suckar och rullar ögonen.
Hade inte Fille funnits hade jag och David slitit huvudet av varandra säkert tusen gånger.
Fille håller alltid oss två ifrån varandra när vi ryker ihop.
"Ni två alltså!"
Suckar han trött och drar oss mot varandra.
"Be om ursäkt"
Som om han var vår pappa beordrar han oss vad vi ska göra.
"Förlåt"
Mumlar David och ser ner i marken, vet att det inte är någon idé att käfta mot Fille.
"Sorry bror. Jag ska tänka mig för nästa gång"
Även om vi båda vet att det bara är någon vecka kvar tills nästa bråk bryter ut så ger vi varandra en kram.

Och även om vi hatar varandra ibland så är han min bästa vän!

______________________________
varför skriver jag alltid om bråk för hehe