- Marcus perspektiv -
"Eh, lugna dig brorsan. Vi bara.." sa Martinus bara.
"Ni bara sitter och hånglar eller?!" sa jag argt.
Jag fattar inte hur han kan göra något sånt här😡.
"Nej, inte hånglar. Bara kramas lite. sa Martinus.
"Men Tara då?!" sa Tuvalie.
"Eh, hon ja juste" sa han.
Alva bara satt där och höll ett hårt grepp om Martinus hand.
"Det kommer inte bli kul för dig när jag säger det här för Tara" sa jag och gick.
"VÄNTA MARCUS!!" ropade Martinus.
Jag fortsatte att gå utan att lyssna på honom. Tillslut kom han och hoppade på mig för att stoppa mig.
"Men va f*n gör du?!" sa jag.
"Kan du bara lyssna" sa han.
"Snabbt då, våran konsert börjar om 60 minuter" sa jag lite lugnare.
"Men snälla sig inte det, jag ska aldrig mer göra något sånt här" sa han.
"Men lovar du det nu då?" sa jag.
"Ja" sa han ledsamt.
Det kändes som han egentligen inte menade det. Men nu har han lovat mig.
~ 50 minuter senare ~
Hela lokalen var full av fans som skrek och hoppade, men vi älskade det!😍 Nu skulle vi gå upp på scenen om 10 minuter...
Mer?🎀
YOU ARE READING
Vill du ha mig? (AVSLUTAD)
FanfictionIntro: Hej, jag heter Tara och är snart 15 år. Jag har nyss flyttat till Norge ifrån mitt hemland Sverige. Jag har inte fått några vänner här en, men hoppas att jag får det så småningom... Ganska tråkigt intro men hoppas ni kommer gilla min novell!💕
