- Tuvalies perspektiv -
Jag kände hur jag började få panik och tårarna trängde sig ut över kinderna. Vad skulle jag göra?!😭
"Det kommer att gå bra, vi ska hitta honom" sa Martinus och strök mig över ryggen.
- Marcus perspektiv -
Det var bara 10 minuter kvar på rasten och vi hade fortfarande inte hittat honom. Jag började faktiskt bli väldigt orolig. Vad kan ha hänt honom? Då pep det i min mobil. Jag tog upp den och såg att det var ett sms av pappa. Jag läste det högt:
"Ni kanske har undrar vart Martinus har varit. Men vi har fått ett samtal från sjukhuset och han har antagligen svimmat. Dom hittade han ute i skogen" hade pappa skrivit.
"VÄNTA VA?! Hur kan han ha varit i skogen?" frågade Tara upphetsat.
Jag tänkte och kom på att han kan gå i sömnen ibland, men egentligen inte särskilt ofta. Men det hade han nog gjort denna gång.
Vi ringde Tuvalies pappa och han kunde skjutsa oss dit. Tara slutade aldrig gråta. Vi försökte trösta henne men hon var som helt förstörd.
~ 10 minuter senare ~
Nu var vi framme på sjukhuset. Vi frågade vilket rum, det var rum 136. Vi gick in..
Kommentera för mer!❤
YOU ARE READING
Vill du ha mig? (AVSLUTAD)
FanfictionIntro: Hej, jag heter Tara och är snart 15 år. Jag har nyss flyttat till Norge ifrån mitt hemland Sverige. Jag har inte fått några vänner här en, men hoppas att jag får det så småningom... Ganska tråkigt intro men hoppas ni kommer gilla min novell!💕
