När månen kallade

Kapitel 2 - Födelsedagen

Jag vaknade av sång och gratulationer. Idag var det ingen vanlig dag... Det var min 16-årsdag! Jag kände mig som en 6--åring som fyllde år, så ivrig var jag. Jag fick frukost och presenter på sängen.

- Kayhla du har en sista present ifrån oss, sa min pappa 

- Nu när du fyller 16 år så tänkte mamma och jag... sa  han utan att avsluta meningen och sträckte fram ett par nycklar

- En bil! Skämtar ni med mig? skrek jag glatt men förvånat

Jag kunde inte tro mina ögon, nu var det bara en sak som återstod... Ett körkort, men nu är jag 16 år så snart fixar jag ett!  Inget, absolut inget kunde förstöra denna perfekta dag.

Jag gjorde mig klar, åt frukost och tog sedan min longboard till skolan. Jag såg Leah och Mason stå vi skåpen och prata...

- Shhh... Nu kommer hon! viskade dom lite väl för högt

- Nu kommer vem? frågade jag misstänksamt

- Öhhh nej! Igen eller jo du hehe... Födelsedagstjejen, grattis! svarade båda dom nervöst

- Åh nej... Nej, nej och ännu en gång nej. Ingen överaskningsfest det här året hörni! Förlåt men jag orkar verkligen inte med det, svarade jag suckandes 

Det är så här att varje år så fixar Mason, Leah och Melanie en överaskningsfest till mig, trots att jag hatar överaskningar och fester... 

- Så om ni inte ordnar en överaskningsfest till mig vart är Melanie? frågade jag 

- Melanie hon är... Här är hon! svarade Leah osäkert

Melanie gick upp till oss men hon såg först inte mig.

- Så hörni vilken tårta skulle vi ha ikväll? Ehhh oj heeej Kayhla jag... Jag såg dig inte där, sa Melanie stelt

Jag höjde ögonbrynet till dom. 

- Okej, okej ingen överaskningsfest i år, svarade alla tre instämmande

- Bra nu måste jag gå! Hejdå vi ses senare,  sa jag och gick åt andra hållet

Jag hade svårt att koncentrera mig på lektionerna för ikväll/inatt skulle det vara fullmåne igen...Hmm, kul... 

Klockan ringde ut och skoldagen hade kommit till sitt slut. Jag greppade tag om min väska och mina böcker och började gå mot min cheerleadningträning. Jag kanske inte verkar som "cheerleadning" typen, men jag är faktiskt kapten för truppen.  Jag gick in till omklädningsrummet direkt  till mitt skåp och bytte om till träningskläder. Det var en dubbelträning så vi var inte klar förrän 17.30. 

BEEP BEEP

********************************

FRÅN LEAH:

Hej, kan du komma till mig ett tag? :)

-

TILL LEAH:

Visst, men bara inga överaskningsfester okej? ;)

-

FRÅN LEAH:

Uppfattat! :D

-

TILL LEAH:

Ses snart!

-

 Jag började gå imot Leahs hus det låg ett par kvarter bort ifrån skolan, men det tar inte så lång tid att gå till  henne. Det hade blivit mörkare när jag klev ut ifrån skolan, jag började känna mig lite virrig och yr men jag fortsatte att gå. Jag tog en genväg igenom skogen och jag var framme 5 minuter senare. 

Jag steg fram till dörren och knackade försiktigt på, snälla låt inte detta vara en överaskningfest... Någon närmade sig dörren för att öppna. 

- Heej Kayhla, sa Melanie och välkomnade mig in med en sarkastisk gest 

- Hej, vart är Mason och Leah? frågade jag misstänksamt 

- Dom är nere i källaren, säg till dom att jag kommer snart! Jag ska bara hämta popcorn. Vi vet att du verkligen inte velade ha en överraskningfest i år, så vi ställde in den och bestämde oss för att bara kolla på film hela kvällen! berättade Melanie för mig

Och det var faktiskt det vi gjorde, vi kollade på 'The notebook' min favorit film i hela världen. Vi satt och tittade på film och snackade hela kvällen, men klockan började bli mycket så det var dags att dra sig hemåt. 

-  Tack det har varit jätte kul men jag måste verkligen gå nu! sa jag och gick upp

- Aww, hejdå... svarade dom besviket 

Jag tog på mig min jacka och gick ut. Nu var fullmånen ute och jag skulle inte få en blund sömn inatt...

Jag tog samma genväg igenom skogen. Jag var tvungen att stanna upp för mitt huvud dunkade så mycket att jag inte kunde koncentrera mig. Plötsligt så kände jag mig så svag att jag föll ner till marken, jag kunde känna hur alla ben i min kropp knäcktes och jag kände en sådan fruktansvärd helt obeskrivlig smärta. Jag velade skrika och gråta. Jag all kraft jag hade och reste mig och det var då jag fick det klart för mig...

Jag var en varulv.