Kapitel 2

12 2 1
                                    

Där ligger Chloe nedslagen och medvetslös. Jag blir kall när jag känner på hennes hjärta. Det slår inte längre. det är helt stilla. Jag får panik och börjar gråta, vad ska jag göra?? Ska jag ringa hennes mamma? Vad skulle Chloe gjort i denna situationen?, tänkte jag för mig själv. Jag måste ringa. Det slår några signaler innan jag kommer fram. Men på ungefär femte signalen hörs en välbekant och vänlig röst:

- Hej du har kommit till Stina ( Chloes mamma då ), hör jag hennes röst i andra änden.

- Hej det är jag Rosalie, mumlar jag lågt.

- Hej gumman vad har du på hjärtat då?

- Kom fort bara vi kan prata sen snälla kom bara!!

- Åker på direkten!!!!!!!

Det tog en stund innan hon kom men när hennes välkända röda bil skymtade så började jag nästan gråta. Hon kom springande till mig med panik. Jag såg hur hon riktigt nästan inte kunde hålla sig till att börja gråta.

- VAD HAR HÄNT!!!!!!, Skriker hon i fullständig panik.

Jag pekade mot skogen, i mot där Chloe låg. Jag ser hur hennes mamma får en chock när hon ser sin dotter ligga där död. Jag får då så ont i magen så att jag nästan inte kan behärska mig till att skrika högt. Jag vet varför. Anledningen är att jag vet att det är över. Jag kan inte får tillbaka henne. Hon är död.

Efter några timmar när Chloes mamma har ringt till polisen mm, så åkte vi hem. Jag orkade inte ens ta upp min telefon och ringa mamma. Allt var över. Min allra bästa vän som jag så länge älskat och beundrat är försvunnen i mitt liv. Jag går och lägger mig i sängen och tittar upp i taket. Hade mamma varit här hade hon sagt till mig att sova. Men vem skulle kunna sova nu. När jag legat och stirrat upp i taket i ungefär en halvtimme så kommer Chloes mamma in och sätter sig på sängkanten.

- Hur känns det för dig?, frågar hon med en sån sorgsen röst så att jag bara skulle vilja brista ut i gråt. Jag har ringt din mamma som kommer att hämta dig om fem minuter, fortsatte hon.

Jag satte mig upp. Tog min ouppackade väska och gick ner till ytterdörren. Mamma kom efter några minuter och körde mig hem. Hon sa inget vilket var bra eftersom att min pratlust var helt bortblåst.

Den natten var en sömnlös natt. Jag kunde inte komma till ro att sova. Jag tror att jag somnade först vid klockan 5 på morgonen. Jag vaknade av att min mobil ringde. På den ljusa displayen stod det att det var ifrån dolt nummer. Jag svarade men hörde bara ett mummel som lät lite som en väldigt välkänd röst.

Det hemsökta torpetTahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon