Lycka i livet (pausad)

Nytt liv

Jag stog utanför dörren. Jag hade ingen annan i mitt liv just nu än Marcus. Jag tog ett djupt andetag och knackade på. Han öppnade dörren "Hej Disa vad gör du här" frågade han. "Får jag komma in och berätta där" sa jag och han nickade och släppte in mig. Jag tog av mig skorna och följde efter honom till vardagsrummet. Han satte sig på soffan och jag satte mig mittemot han.

FLASHBACK

Allt var bra jag kom hem från skolan. När jag kom in var det två men där. Dom var svart klädda och såg läskiga ut. När dom såg att jag gick in kollade dom på mig. "ooo har lilla tjejen också kommit hem" sa han och log elakt. "Vem är ni, vad vill ni och varför är ni här"  sa jag och gick till mamma och pappa. Båda kollade på mig och såg ledsna ut. "vad hände" viskade jag till dom "gå" sa dom båda. Jag förstog ingenting och bara kollade på dom. Plötsligt hörde jag en pistolskott och jag vände mig snabbt om. Mamma låg där med blod och hon var skjuten mitt i hjärtat. Jag kände tårarna rinna från mina kinder. Jag ramlade ner på knän och skrek "mamma" och då hörde jag ett till pistolskott. Den här gången kollade jag på pappa, han hade blivit skjuten i huvudet. Båda låg i soffan full med blod och var döda. Mannen hade redan gått. Jag bara satt där och kunde inte göra nått. Tårarna bara rann men jag satt bara där och kunde inte röra på mig.

Jag ringde genast polisen efter en timme kom dom. Dom frågade massa frågor. Mina ögon var helt röda. Jag kunde fortfarande inte förstå vad som nyss hände. Att förlora sina föräldrar var inget lätt. Och speciellt inte på det här sättet. Och att förlora båda två samtidigt. Jag var helt säker på att det var något med pengar. För att pappa skulle börja med ett stort projekt och det blev säkert problem med det. Tänk om att dom skulle döda mig också. Jag måste åka härifrån  på en gång. Jag ringde Anton och frågade om han kunde skjutsa mig till Sverige, för att jag bodde i Norge. Anton sa ja och han skjutsade mig ända till Marcus.

END OF FLASHBACK

Marcus lyssnade på mig och var jätte förvånad. Han kom till mig och kramade om mig jätte hårt. "Jag finns alltid här vid dig kommer inte släppa dig eller låta någon göra illa dig" Jag kollade in i hans ögon. Han var som en storebror för mig. "Tack för att du finns" sa jag och kramade han. "Du kan börja på den skolan jag går i nu" sa han och ringde nån. Han la på och kollade på mig "du kan komma och börja imorgon, jag har fixat allt" sa han och log.

Marcus visade mig mitt rum och han sa att jag kunde duscha. Jag gick in i rummet. Jag tog min väska och tog ut alla kläderna. Jag la dom i garderoben och gick till duschen. Jag stog där under vattnet en halv timme. Jag gick ut och tog på mig mina pyjamas. Jag torkade håret och gick in i sängen.

Det var en jätte lång och förskräcklig dag idag. Den här dagen är en dag jag vill glömma och aldrig minnas. Jag kände att mina ögonlock orkade inte och jag stängde dom....