Ett liv utan lag

Kapitel 1

Påvägen hem från stan sitter jag och mamma och pratar om hur det ska bli med skolan som startar imorgon. Jag har inte gett skolan än enda tanke under sommaren och mina föräldrar vill defenetivt inte att det ska bli som förra terminen då jag inte gick i skolan dem 3 sista månaderna alls.
"Du är 19 nu Nathalie, vad ska du göra med ditt liv?" "Du kommer inte klara dig genom livet om du beter dig såhär!" Jag stänger ute mamma och stirrar ut genom rutan. Jag orkar bara inte tänka på det.

Jag vaknar till av det otroligt irriterande ljudet av min mobil som agerade väckarklocka. Jag ligger kvar i sängen och rullar över på rygg och börjar checka igenom mitt instagram flöde innan jag långsamt reser mig upp och vandrar bort mot toan för att borsta tänderna och sminka mig.
Tankarna snurrar i mitt huvud, mamma och pappa är på mig hela tiden med äckliga kommentarer som "Det är bra att du tar tag i ditt liv, jag är stolt över dig". Inte fan fattar dem att jag hellre kastar mig framför en buss.

När jag väl kommit ut genom dörren möts jag av Robin, min bästa vän eller ja, syster om man får föredra. Jag ger henne en kram och vi börjar gå längs den tråkiga gångvägen påväg till skolan medans vi berättar in i detalj vad som hänt under sommarn.
När vi närmar oss skolan så tvärnitar jag
"Nope, glöm det. Jag tänker fanimej inte slösa bort min tid på dehär" sa jag och vände mig om.
"Vet du vad, vi skiter i dehär, vi tar bussen och drar till något ställe där vi kan bada" Utbrister Robin. Jag gapskrattar åt hennes plötsliga humörsvängning, från att ha peppat mig om skolan och sagt att varje sekund jag är där räknas till att slänga in handduken och skita i allt.
"Count me in!" Svarar jag innan vi båda börjar gapskratta.
"Screw this shit, jag pallar fan inte med alla jävla lärare o shit" säger jag och Robin nickar instämmande. Jag valde helt klart rätt person att ha som min högra hand och närmsta vän tänkte jag för mig själv och ler.

Senare under kvällen så sitter jag och Robin på bussen påväg hem, jag går av vid hennes hållplats och följer med henne ända upp till hennes port innan vi säger hejdå. Jag går sedan hem till mig där jag möts av arga och irriterad frågor och kommentarer om varför jag inte gick i skolan. Jag himlar med ögonen och låser in mig i mitt rum.

Jag sitter framför datorn med penna och block i högsta hugg och skriver ner en lista vad som krävs för att tjäna pengar svart. Det fanns många olika "yrken" man kunde hålla på med men det som intresserade mig mest av allt var yrkesmördare. Jag måste ju vara helt sjuk i huvudet som ens överväger att jobba svart tänkte jag och kunde inte råför att le åt mig själv och vad jag höll på med.

Jag gjorde en lång lista med vad som behövs och läser upp listan tyst för mig själv.

• Vapen (no shit säger du de?)
• Handskar
• Kontakter
• Utpressnings material
• En sjuk humor??
• En Robin som kan hjälpa mig
• En psykolog som kan diagnoserna mig som psykiskt sjuk

Jag skrattar åt mig själv för att jag har sån sjuk tråkig humor och att jag sitter o skrattar åt det. Jag fotar av min lilla lista och skickar till Robin.

* Till: Robin Ask
Hittat mitt framtida jobb, yrkesmördare. Behövs ingen utbildning, man får resa och blir rik ;P
*

Jag får snabbt svar tillbaka

* Från: Robin Ask
Lätt! Jag är seriös om att jag skulle kunna jobba som de! Men Sverige är inte precis ett land där man anlitar folk för att mörda någon. Vi kanske borde satsa på att flytta till USA, Asien eller någon annan del i Europa??
*

Vi bollade idéer tills klockan var 02.37 innan Robin insåg hur mycket klockan var och fick panik.