Ett liv utan lag

Kapitel 2

"Hallå är du helt jävla dum i huvudet?! Du är ett misslyckat missfoster, hör du det? Fattar du inte att du aldrig kommer klara dig i livet? Kan du inte svara mig eller?" Min pappa stod vid min sängkant och skrek som vanligt om hur misslyckad jag är och att jag skiter i allt. Jag pressade kudden över huvudet och blundade hårt för att komma bort. Kudden rycktes bort från mina händer och jag blir upplyft i håret medans jag får upprepande slag mot ansiktet och magen innan han slår ner mitt huvud i det kalla trägolvet och sparkar till mig hårt i magen innan han svärandes går ut och slår igen dörren bakom sig. Jag reser mig upp snabbt för att låsa dörren så att han inte kan ta sig in igen. Jag haltar snörvlandes tillbaka till min dubbel säng och bryter ihop tyst. Aldrig, aldrig ska någon få se mig sårbar, de svaga klarar sig inte i livet.

Jag vaknar upp en stund senare med fruktansvärd smärta i huvudet, jag smyger ut för att ta en Ipren innan jag smyger tillbaka till sängen och somnar om.

"Nämen hallå dags att vakna" jag kastade mig upp ur sängen och slår i huvudet i sängkanten för att mötas av en skadeglad Robin bredvid sängen.
"Hur, hur fan kom du in? Tänker du ge mig hjärtfel eller något? Du kan inte bara bryta dig in jag kunde fan ha dött" sa jag förbannat och strök över den delen av mitt huvud där jag slagit i.
"Chilla kvinna, ditt fönster var öppet och du svarade ju aldrig när jag damp ringde dig" snäste Robin tillbaka. Jag himlade med ögonen och satte mig tillbaka ner på sängen. Robin drog fram sin iPhone ur hennes bh och slängde upp den i ansiktet på mig.
"Här, jag har dragit fram så mycket fakta som möjligt om "the dark web" eller vafan de nu ens kallas för" sa Robin och flinade. Jag skummade igenom texten och vände blicken till henne och log.
"Det är ju värt ett försök. Det är ju inte precis som att vi kommer bli något här i livet och min familj kan ju gå och sätta sig på en pinne och rotera" sa jag. Robin började skratta så mycket att hon tillslut åkte ner i golvet medans hon försökte få luft mellan skrattattackerna.
"Vi behöver vapen, hur fan får man tag på det?" Sa jag frågande och lyfte ena ögonbrynet.
"Genom att köpa ett?"
"Är de helt jävla tappad tror du att du kan gå till XXL och köpa massa vapen eller?"
Robin himlade och sa sarkastiskt
"Aa du vet, nej vafan tror du om mig? Jag har kontaktat några som har de vapen vi behöver"

I flera månader har jag och Robin planerat ut vad vi behöver och om vi verkligen ska göra det. Det är nästan omöjligt att få tag i vapen och olagliga saker i Sverige, och att vi två svenska tjejer med utbildning bara bestämmer sig för att göra en sån dum sak och fly landet är bara idiotiskt. Men det är ju vad vi båda är två idioter.

Det här händer inte, jag svär på Gud att jag och Robin är helt sjuka i huvudet. Vad håller vi på med?
En man trädde fram från skuggorna vid den ödsliga grusvägen vi stod på.
"Jag kommer kissa på mig jag är helt seriös" viskade jag till Robin
"Snälla gör inte det är du snäll, jag vet då inte hur jag ska förklara för mamma varför hennes bil luktar piss. Jag kvävde ett tyst skratt men stelnade när mannen började prata i brytning på dålig engelska.
"Yes, yes it will be a huh a sjotossen krona" sa han med dålig engelska. Jag tog emot säcken med vapen i och Robin drog fram 7000kr och skakade hand med den utländska mannen.

"Vad har vi gett oss in på" mumlade jag tyst för mig själv efter att jag kastat in säcken med vapen i bakluckan.