Allt började med en bild, en jävla bild på min kropp och en text som skulle försöka stärka andra. På grund av den jävla bilden fick jag så mycket skit, hat och började tvivla på min kropp som jag äntligen har lärt mig älska efter alla dessa år. Visst 90% av allt var kärlek men resten dom där 10% fick mig att må skit. Äckliga gamla gubbar som ser mig som ett objekt och börjar adda mig på snap, skickar massa bilder där och på dm på Instagram, folk som skriver att jag är äcklig och att min kropp är äcklig. Och att mina föräldrar borde skämmas över mig. Och sen allt jävla näthat av människor som mår bra av att trycka ner mig och min kropp. Att nedvärdera mig hela tiden vad jag än gör.
Att en bild som man lägger ut på sin kropp den 8 mars och skriver att kvinnor kan få ha på sig vad fan som helst och ska bli respekterade oavsett om det är 8 mars eller inte, att en sån här bild skulle göra en sån här stor skillnad det trodde jag aldrig.
Så här var en prolog till en ny novell ish. Vad tyckte ni? Let me know. Ska jag fortsätta eller inte?
ESTÁS LEYENDO
"Jag hatar min kropp"
De TodoAtt en bild skulle göra en sån stor skillnad i Alexandras liv, det trodde hon aldrig. Att den bilden skulle göra att det kom så jävla många och stora konsekvenser det trodde hon aldrig. Ord kan skada mycket mer än vad man tror när man väl skriver...
