Stuck In His Life o.m

2

I'm back okok

Vanessas perspektiv

Jag hade bestämt en träff med Ogge på ett café. Han ville så gärna träffa mig och Celine. Ska jag vara ärlig så är jag riktigt nervös. Sjukt nervös. Jag la ner den lilla skruttan i vagnen och tog på mig mina skor o min jacka. Nappen satte jag i hennes mun och gick ut o började gå.  "Ska du få träffa pappa?" Sa jag med en liten bebisröst och tittade på Celine. Hon tittade upp på mig med sina stora blåa ögon och lyssnade noga. "Ska du få träffa pappa Oscar?" Upprepade jag och log mot henne. Hon log lite smått tillbaka.
Jag hoppas verkligen att allt blir bra nu.

När jag kom fram till caféet vi skulle träffas på så beställde jag en kaffe och en kopp te. Ogge hade inte kommit än men jag vet vad han brukar vilja ha. Jag ställde vagnen vid ett bord och satte mig på en stol. "Ska du sitta upp Celine?" Frågade jag och såg hur hon kämpade för att kunna sitta upp. Jag drog upp ryggstödet i vagnen och hon sken upp i ett stort leende när hon kunde leka med sina leksaker som hon hade vid benen.
"Hej" sa en skör röst och jag tittade upp o mötte Ogges blick. Jag ställde mig upp försiktigt och gick fram till honom o gav honom en lång kram som han besvarade. Jag strök honom långsamt över ryggen när jag började höra små snyftningar. "Förlåt mig" viskade jag. Jag har verkligen förstört honom. Han är helt förstörd och mager som jag vettefan. När vi hade kramats färdigt så satte han sig ner på stolen och jag satte mig framför honom. "Jag beställde en kaffe till dig" sa jag och han log svagt. "Tack" svarade han och jag ställde vagnen så Celine var mot honom. När deras blickar möttes så stannade allt. Celine log jättestort och sträckte fram armarna mot honom. Hon kände igen sin pappa, förmodligen på rösten och lukten. Ogge bar upp henne försiktigt och kramade om henne. Man såg lyckan i hans ögon. Han ser nog livsglädjen igen. Jag hoppas det.

Vi fick vårt kaffe och te. Oscar drack lite och satte tillbaka Celine i vagnen. "Vad har du gjort på senaste?" Frågade jag försiktigt och han hade blicken i knät. "Inget speciellt, legat hemma och tyckt synd om mig själv" svarade han och jag la mina händer mot koppen. "Jag har saknat dig, vi har saknat dig. Vi har saknat att ha dig vid vår sida" sa jag och han tittade upp på mig. Tårarna rann ner för kinderna på honom. "Jag vet att jag har behandlat dig som skit" sa jag. "Jag har också behandlat dig som skit, ingen av oss har gjort rätt" sa han och jag nickade instämmande. "Du är mer än välkommen hem igen, ingen blir gladare än jag om du har lust att försöka igen och komma hem" sa jag försiktigt och han började le lite. "Jag kommer jättegärna hem igen" sa han och jag log mot honom. "Hörde du Celine? Papsen kommer hem igen" sa jag och hon började klappa händerna. Ett skratt lämnade både min mun och Ogges mun.

"Tack för att du ville komma o ta en fika, det behövdes" sa jag när vi kom innanför dörren i huset igen. Han log smått och ställde ner sin väska. "Tack för att du vill ta en fika med mig" sa han och vi kramade om varandra. Efter kramen så gick vi in i sovrummet och Ogge la sig ner på sängen. Jag log och la ner den sovande Celine på honom försiktigt. "Får jag ta en bild?" Frågade jag och han nickade. Jag log igen och tog upp min mobil o tog en bild. "Ni är så fina" sa jag och la ut bilden på Instagram.