Stuck In His Life o.m

3

Oscars perspektiv

Jag vaknade dagen efter och Celine låg forfarande kvar på mig. Jag tittade bredvid mig och Vanessa låg på mage och sov. Jag har saknat henne, jag har verkligen legat på botten. Det har gjort så ont att vara utan henne.
"Gråter du?" Sa en hes röst och la sin hand på min kind. Det var inte för en nu jag märkte hur tårarna forsade ner för kinderna. Hon drog sin tumme över mina kinder och pussade mig på näsan. Jag gav ifrån mig ett svagt leende och hon satte sig upp. "Frukost?" Frågade hon. "Nej tack" svarade jag och hon tittade på mig. "Men du brukar alltid vilja ha frukost?" Påpekade hon och jag svalde. "J-ja" stammade jag och försökte komma på en bortförklaring. "Sätt dig upp" sa hon försiktigt och jag förstod vad hon ville kolla. "Måste jag?.." frågade jag tyst och hon la Celine bredvid mig o gjorde så jag satt upp. Hon drog av min tröja och tittade på min rygg, mina armar, mage och axlar. "Oscar vad gör du?" Frågade hon och syftade på min smala kropp. "Du är så smal så ryggraden syns, så dina revben syns. Varför gör du så mot dig själv?" Frågade hon med tårarna i ögonen. "Förlåt mig, jag har ingen aptit när jag är ledsen och ensam, o jag har varit det sen du lämnade mig" sa jag tyst och hon kramade om mig. Länge. Väldigt länge. "Jag kommer ringa till sjukhuset och kolla vad man ska göra, jag vill låta dem kolla på dig" sa hon och jag tittade på henne snabbt. "Nej, jag mår bra. Ge mig frukost, jag mår bra" sa jag i ren panik och hon la sin hand på min kind. "Jag vill bara få råd på hur jag kan hjälpa dig och hur du kan hjälpa dig själv" sa hon lugnt. "Jag vill inte prata med någon poet tant som ska försöka lösa mina problem. Ska nån hjälpa mig så är det du." Sa jag bestämt och hon skrattade lite. "Du behöver inte prata med någon tant" sa hon lika lugnt som innan och jag nickade lite.

En stund gick och vi hade flyttat oss från sängen till soffan. "Ammar du fortfarande?" Frågade jag medan hon bar upp Celine. "Ibland, hon har fått lite tänder nu så hon är som en piraya" sa hon och jag log lite. Hon tog upp sin mobil och slog in ett nummer. "Vad gör du?" Frågade jag och hon la mobilen mot örat. "Sjukhuset" sa hon och sträckte Celine mot mig. Jag tog henne försiktigt och pussade henne på pannan. Vanessa ställde sig upp och gick iväg samtidigt som hon pratade. Mitt hjärta slog snabbt.
Jag tittade in i Celines ögon och drömde mig bort lite. Hon är så fin