Doctor Who: 12th Doctor regeneration (Svenska)

Regeneration

Jag kommer instplandes i Tardis med ena handen för bröstet. Min regeneration har redan börjat och det var allt annat än bekvämt. Det känns som om magen slår volter och hjärtorna känns tunga som stenar. Men det värsta är den brännande känslan under huden.

Jag lutar mig mot kontrollpanelen och drar i en spak för att låta Tardis flyga upp i rymden.

När Tardis stande så rättade jag på mig och såg mig inne i det blå kontrollrummet.

Ännu en gång ensam. Ibland undrar jag om det alltid kommer vara så. Att ingen kommer att var med mig i Tardis utan bara en galen man med en blå box.

Mannen som vandrar tiden och universumet själv.

Ju längre jag är ensam ju mer galnare blir jag. Kan börja gå över alla gränser jag hade dragit. Många gånger har jag varit nära på att bryta på alla löften jag har lovat. Men det är alltid dem som får mig att fatta att jag har gått för långt.

Jag känner hur mina händer börjar bli varmare och när jag tittade ner på dem ser jag hur den gyllene energin började sippra genom min hud.

Kanske den nästa Doctor blir bättre person.

En person börjar uppenbara sig framför mig, men den är väldigt suddig. Det är en kvinna med axellångt brunt hår men hennes ansikte är fortfarande suddigt. Kvinnan sträcker ut handen och lägger den på min kind.

"Lova mig att du inte blir en soldat, var en doktor." hör jag henne viska till mig. Med en förvirrad blick ser jag hur hon försvinner.

Men innan jag hinner tänka på det börjar jag känna hur den brännande känslan under huden börjar svalna. När jag tittar ner på mina händer ser jag bara hur den gyllene energin börjar rinna ut och helt plötsligt sköt det bara ut. Det enda jag såg var det gyllene skenet. Och alla tankar försvann. För ett ögonblick tystnade allt.

När jag slår upp min ögon känns ögonlocken nyvakna och svullna. Mitt synfält börjar gunga och jag börjar tappa balansen. Men jag hann ta tag i räcket och återfå min balans.

"Herregud, är det bara jag som.... min röst." jag avbröt mig själv när jag hörde min röst.

Jag rätade på mig och känner att jag spärrade upp mina ögon.

"Varför är den så ljus?" jag rufsar om mitt hår och några tessar långt blont hår faller för ögonen. "Jag är en flick!"

Jag börjar känna den nya kroppen

"Det här är något nytt." sa jag med ett brett leende på läpparna.

Jag kollar runt och kommer på att jag fortfarande inte har flugit med Tardis. Det enda jag tänker på är att dra i spakarna och flyga iväg och det är det jag gör. Med hoppiga steg kommer jag fram till kontrollpanelen och försöker lista ut hur man kör den.

"Ingen tid att förlora." sa jag och hade det bredaste leendet på läpparna.