Levande

kapitel 3

Dag 1

Jag kom hem från sjukhuset igår. På sjukhuset var jag i två veckor, mitt ben och min arm är bättre nu. Trots att båda gör ont om jag rör dem på ett visst sätt så kan jag klara mig själv. Igår åkte jag direkt hem till Harrys hus, jag bestämde mig för att bo där ända tills Harry vaknar, mina föräldrar förstår mig. Killarna tyckte att jag inte skulle vara ensam så de bor där tillfälligt med mig. Sorgen över Harry är fortfarande djup för både mig och killarna, det går inte en sekund varje dag utan att jag tänker på honnom. han var mitt allt den som lyste upp min dag, det förstår jag nu. det hjälper lite att jag är med de mämnniskor som stog nära harry, det känns som att det finns en liten bit av honnom i var och en, jag tror att de känner samma sak. Det står samma sak i alla tidningar över hela världen, One Direction stjärnan Harry styles och hans flickvän råkade ut för en hemsk olycka, stjärnan ligger nu på sjukhus i koma, stor förlust för alla i hans närhet, One directions turne ställs in tills Styles vaknar igen. 

Det känns som att jag inte har några känslor alls förutom sorgen, jag är som i ett drömtillstånd, jag gör allt jag måste göra men de andra skiter jag i. Killarna försöker hjälpa mig att komma på bättre tankar, ibland går det, men direkt efter kommer jag ihåg att Harry inte är här. 

Jag går in i sjukhusets entré. Idag är det första dagen jag ska besöka Harry, jag är nervös. Jag vet att jag inye kommer kunna hålla mig för gråt när jag väl ser honnom så jag valde att åka ensam. Niall erbjöd sig att följa med, jag tackade nej. 

"Hej, vad kan jag hjälpa dig med?"säger kvinnan bakom disken glatt. Jag mår illa, hur kan hon va så glad när min pojkvän ligger i koma? 

"Ehh, jag är här för att besöka min pojkvän, Harry Styles." säger jag försiktigt. Hennes blick blir medlidsam samtidigt som hon säger "Plan 3, rum 356, Lycka till och jag beklagar". jag skyndar mig därifrån, klarar inte av att se ännu en medlidsam blick. 

Jag tar hissen upp till våning 3, det är nästan folktomt på sjukhuset förutom olika sjukvårdare som rusar fram genom korridårerna, när jag går förbi hörnet på en korridår ser jag numret på rummet där du ligger, nummer 356 lyser mot mig och jag tar snabba steg för att komma fram till dörren. Hjärtat rusar i bröstkorgen och jag känner att det bränner bakom ögonlocket, jag ska inte gråta, jag ska vara stark tänker jag samtidigt som jag trycker handen mot halsbandet som jag fick av Harry. 

Jag tar ett steg fram och öppnar dörren. I rummet finns en säng och i sängen ligger Harry, jag är nära att svimma. Han ser så ömtålig och liten ut där han ligger i sjukhussängen med en massa sjukhussakern omkring sig. Killarna och Harrys föräldrar har varit här men det är första gången för mig. Jag kan inte hindra tårarna längre, de forsar ut ur mina ögon utan att jag kan kontrollera dem, men det gör ingenting. det enda som betyder något är att jag äntligen kan träffa min ängel igen efter 2 veckor även om han ligger i koma. Innan jag gick in sa en sjuksköterska till mig att jag skulle försöka prata med honnom, för de flesta personer som var i koma och sen vaknade kunde höra vad man sa till dem. 

"Hej babe" började jag men började genast snyfta. "Du har varit i koma i 2 veckor nu, kan du snälla försöka vakna, alla saknar dig så. Jag kommer inte klara av att leva utan dig." snyftar jag och smeker hans lena varma hand. Jag vet inte vad jag mer ska säga. Men så kommer jag på vad jag ska prata om.

" Kommer nu ihåg när vi träffades Harry? Det var på 1D day, den där 7 timmars långa livestreamen. Jag var bara ett fan då. Jag satt i publiken och under pauserna kom du till några av fansen och pratade med dem, jag kommer ihåg att jag inte kunde sluta stirra på dig, du var så vacker." säger jag och skrattar. Sen fortsätter jag. " Under en paus kom du och började prata med mig och min kompis, du hade mörka jeans och en mörk t-shirt, i håret hade du en brun bandana, jag har aldrig riktigt fattat varför du gillar dem. Jag hade iaf på mig svarta byxor och t-shirt med tryck på ett band som jag visste att du gillade. För jag hoppades att du någon gång under dagen skulle lägga märke till mig och se att vi gillade samma band. Men egentligen gillade inte jag det bandet, jag bara hade den tröjan för att du gillade det bandet. Hos mig och min kompis stannade du och pratade längre än alla andra.Vi pratade om allt möjligt, om våran skola och om ditt kändisliv och vad du tyckte omdet. Jag tror att det var där våran kärlek började Harry.

Efter livestreamen så letade du upp mig och frågade om mitt nummer. Du fick det och redan samma kväll ringde du. Jag blev överlycklig. Jag var inte kär redan då, de känslorna kom efter men jag var så glad eftersom att du ville träffa mig, Harry Styles ville träffa mig, det va så otroligt. Jag hoppade omkring i mitt hus i ett timme för att jag var så glad. Jag fattade inte ens varför du ville träffa mig, jag var bara ett fult, galet fan. Men se hur det blev. Jag är ledsen Harry men jag måste gå nu, jag kommer tillbaka imorgon, jag lovar." Säger jag, kysser hans panna och lämnar rummet med rårar rinnande längs mina kinder.