Kidnappad

Del 1

Amandas perspektiv
Jag stängde dörren medan jag sa hejdå till Cajsa som var min allra bästa vän. Medan jag vände mig om och började röra mig hem tog jag ut min mobil från jack fickan. 3 missat samtal från mamma stog det på skärmen.

Så jag ringde snabbt tillbaka. För jag visste att hon var riktigt arg. För hon sa till mig att va hemma 7 och klockan var nu 20:17 .
-Hej, sa jag med en ganska skakig röst.
-var är du??,sa hon med en ilsken röst.
Medan jag gick så fick jag syn på en vit skåpbil. Förföljer den mig tänkte jag. Jag hade helt glömt bort att jag pratade med mamma. För tankar snurrade runt i mitt huvud.

-hallå??,sa mamma. Man kunde höra att hon både var irriterad och arg.
-jag är påväg, sa jag medan jag kollade back och började springa av rädsla. Jag kände hur mina ben skakade mer för varje steg jag sprang.
Sedan la hon på. Jag fortsatte att springa mer och mer. Jag kände hur någon tog tagg i mig bakifrån och slog mig i huvudet och allt blev svart.
----------------------------------------------
Några timmar senare
Jag vaknade i ett mörkt,smutsigt rym. Jag tittade om kring och jag lagt på en smutsigt säng och jag hade rep runt mina händer och fötter. Var är jag?, hur kom jag hit? Mer hann jag inte tänka.

Dörren öppnades långsamt och in klev en man som var typ 1,89 och hade brunt hår och bruna ögon. Han såg ut som att vara 30 år. I sina händer höll han en bricka. Jag sträckte mig fram för att se vad det va men jag kunde inte se något. Men jag kunde gissa att det var mat.

-Släääp mig din j***a gubbe, skrek jag och kände hur en tår rann försiktigt på min kind.

- LYSSNA NU HÄÄR, DU SKA LYSSNA PÅ MIG OCH LYDA MINA ORDER ANNARS BLIR DET KONSEKVENSER, sa han och gav mig en jätte hård örfil och gick ut ur rummet.

Där satt jag helt ensam i detta hemska rum och grät, jag bara grät och grät. Jag saknade både mamma och pappa.
Sedan efter ett ganska bra tag somna jag.

Vad tycker ni? Ska jag fortsätta?❤️