I Will Protect You...

Kapitel 1

Jag går längst en lång gata med övergivna bilar som står intill kanten. Jag kollar in i dem vett efter jag går och i vissa ligger det zombies i sätena, Ibland lever dem och ibland inte.

Jag kollar mig omkring med min pilbågen ena handen och en pil i andra.

Jag har gått i flera dagar nu och inte hittat någon mat eller någon människa. Jag suckar och kollar ner i marken och fortsätter gå.

Efter en stund kommer jag fram till en gammal marknadsgata, Jag sätter min pilbåge på ryggen och tar fram mitt katana och håller stadigt i det med min ena hand. Jag hukar mig ner lite medan jag går emellan alla små marknadsstånd och kollar efter något att antingen äta eller dricka.

Efter en stunds letande hör jag något ljud och hukar mig ner och gömmer mig i ett stånd. Jag sitter tyst och lyssnar efter steg, jag hör små tassande ljud i riktningen höger om var jag är. Jag smyger tyst och smidigt fram till slutet av ståndet och collar försiktigt fram. När jag kollar fram ser jag en kille som smyger runt med ryggen mot mig. Jag tar fram min pilbåge istället för katana. Jag tar upp den och siktar mot killen som smyger runt framför mig. När hane änder sig om och ser mig så hoppar han till och landar på marken. Jag ställer mig tvärt upp och siktar fortfarande mot killen och nu ligger på marken framför mig, han höjer ena armen mot mig som ett täcken att jag inte ska skjuta. Jag sänker siktet men har fortfarande det spänt ifall han försöker göra något. Han ställer sig försiktigt upp och borstar av all smuts som han har fått på sina kläder från marken. Han går fram emot mig men stannar några centimeter ifrån mig. Han räcker fram handen mot mig ''10k, Du?'' men jag kollar bara på hans hand och sedan upp på honom och backar några steg. Han sänker sin hand och stoppar den i sin byxficka. Jag har lärt mig under mina år att vara själv att man inte ska lita på vem som helst.

~10k Perspektiv~

Jag smyger runt på mitt vanliga ställe som jag brukar, gamla marknaderna. När jag vänder mig om så ser jag en tjej stå med sin pilbåge siktad mot mig. Jag hoppar till och ramlar ner på marken, Jag kollar mot henne och höjer min ena hand mot henne som ett täcken att jag inte kommer göra något och att hon inte ska skjuta. Hon sänker sin båge men har den fortfarande spänn för ifall att jag ska göra något fast att jag inte ska det. Jag studerar henne mesans jag går emot henne. Hon har klarblåa ögon och gyllen brunt hår uppsatt i en hög slarvig tofs. Hon är så vacker så jag kan inte sluta kolla på henne. När jag endast står några centimeter ifrån henne så räcker jag framhanden och säger mitt namn. Hon kollar ner på min hand och sedan upp på mig med sina klarblåa ögon, sedan backar hon och jag antar att hon inte kommer säga sitt namn. Jag sänker min arm och sätter den i min ena byxficka istället. Jag kollar upp på henne och hon undviker min ögonkontakt.

Efter en stund så ramlar hon bara ihop framför mig och jag är snabb fram och fångar henne i min famn. 'Vad lätt hon är' tänker jag för mig själv och tänker att hon kan inte ha ätit på länge. Jag ställer mig upp med henne i min famn och börjar gå mot mitt gömställe lite längre härifrån.

~Zoé's Perspektiv~

Han står bara där och kollar på mig med sina bruna ögon. Jag tänkte ta ett steg bakåt men när jag gör det börjar allt runt om mig snurra och allt blir svart framför ögonen. Men jag känner aldrig att jag nuddar marken...

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad tycker ni? C: Ska jag fortsätta eller ska jag skriva en annan? Skriv i kommentarerna vad ni tycker