Little Things (a One Direction fanfic)

Kapitel 4

Liam's P.O.V

Jag öppnade sakta ögonen och sträckte på mig. Jag suckade och ställde mig upp, jag slet på mig en tröja och ett par jeans sedan gick jag ut till köket där Devi satt. Hon vägrade möta min blick och tittade inte ens på mig. Hur kan hon fortfarande vara sur på mig?

- Jag kommer inte hem på en gång idag. Sa Devi snart och tog ett bett av sin macka.

- Vart ska du? Sa jag med trött röst och satt mig på en stol vid bordet.

- Diana. Sa hon och flinade mot mig. Jag visste att hon bara ville irritera mig genom att säga det. I vanliga fall hade hon bara sagt biblioteket eller något liknande.

- Mhm.. Sa jag och såg irriterat på henne.

- Vad har du för problem med henne egentligen? Sa hon och såg allvarligt på mig.

- Jag har inte problem hon har problem. Sa jag och ställde mig upp.

- Nej! Verkligen inte, hon slåss iallafall inte! Sa hon och ställde sig snabbt upp.

- Jag har sagt förlåt! Och du vet hur jag blir! Skrek jag och såg argt på henne

- DU KAN BARA INTE SKYLLA PÅ DET VARENDA JÄVLA GÅNG! DU, BARA DU GÖR DET! Skrek hon argt innan hon stampade ut ur köket. Hon hade rätt. Jag kunde inte skylla på det varenda jävla gång. Jag, bara jag gjorde det. Men det är bara för henne skull. Jag vill inte, men jag måste. Samma sak Harry. Vi vill inte hjälpa Luke. Men vi måste. Annars.. Kommer vi inte kunna ta hand om våra systrar eller oss själva. Jag vet att jag och Harry är mycket starkare än Luke, men ingen vill ta risken att få ta hand om något annat än drogerna. Jag har stått upp mot Luke flera gånger och han är inte svår att få ned, men han har kontakter. Och jag har ångrat varenda jävla gång jag stått upp mot honom. Jag har fått göra saker jag aldrig kommer glömma.

Jag såg osäkert på Luke som bara flinade.

- J.. Jag kan inte. Sa jag och svalde.

- Gör det nu, helt ditt fel. Sa Luke och skrattade. Jag skakade argt på huvudet innan jag tog tag i tjejen bakifrån. Jag höll för hennes mun med ena handen och jag kände hur hon försökte skrika. Fan... Snälla.. Det här var redan hemskt, låt henne inte få panik..

- Kämpa inte emot.. Sa jag och försökte hålla inne tårarna. Jag satt på henne en ögonbindel men hon fortsatte kämpa. Hennes blåa hår lyste i månskenet och jag visste faktiskt inte vad Luke hade för problem med henne. Jag tog henne till bilen och kastade in henne i den. Jag stängde dörren och såg på Luke som satt i förarsätet.

- Bravo. Du kan gå nu. Sa han och flinade innan han körde iväg med tjejen.

Jag drog handen genom håret och suckade, jag hade egentligen inga problem med Diana, men det var bara. Det var hon jag kastade in i bilen, det var hon som Luke våldtog.

Diana's P.O.V

Jag såg mig i spegeln en sista gång innan jag gick ned. Jag gick in i köket. Och där satt Niall.

- HERRE GUD NIALL! VART VAR DU IGÅR!? Skrek jag och sprang fram och gav honom en bamse kram.

- Lugn.. Jag var på kyrkogården. Och besökte mamma... Jag ville inte att du också skulle komma bara, jag behövde verkligen vara ensam. Sa han lugnt och log mot mig. Jag log tillbaka. Jag var bara glad att inte pappa fått tag på honom.

- Du, en kompis kommer idag. Det är väl lugnt? Sa jag och flinade lite

- Visst. Vänta.. Jag känner igen det där flinet! Vad vill du?! Sa han nervöst.

- Va?.. Varför tror du jag vill något? Har bara en känsla att du och min kompis kommer komma bra överrens. Well, well.. Kom nu så åker vi. Sa jag och började gå ut till bilen.

Niall's P.O.V

Jag gick genom korridoren och såg mig omkring lite. Jag suckade och drog ena handen genom håret. Ännu en hemsk dag antar jag.

- Hej! Du! Hörde jag plötsligt och såg bakom mig där rösten kom ifrån. Där kom tjejen, Devi, som jag krockat med här om dagen.

- Hej. Sa jag och log mot henne.

- Du.. Jag är verkligen, VERKLIGEN ledsen för vad som hände. Min bror är lite... Överbeskyddande.. Sa hon och rodnade lite

- Det är okej. Sa jag, vänta det är inte okej? Han slog mig!

- Vad bra.. Det har hänt så många gånger förut att folk slutat prata med mig för sånt. Så.. Tack? Sa hon och såg blygt på mig. Jag log brett mot henne.

- Vi ses väl då. Skrattade hon och vinkade tvärt innan hon gick iväg. Jag bara såg på henne till hon var utom synhåll. Jag vet att jag lovade mig själv att inte gilla någon tjej på den här skolan. Men det var för sent. Det gjorde jag redan...

*********************************

Okeeeej! Inte så kul kapitel antar jag... Meeen... Har mycket idéer och hoppas det kommer bli bättre snart XD

Och ja.. TACK FÖR ÖVER 700 LÄSARE! ÄR HELT SJUUKT! TACK SÅ HEMSKT MYCKET!

Well... Antar det var allt.

BYEE BYEEE!!

// AMANDAAA