Little Things (a One Direction fanfic)

Kapitel 3

Liam's P.O.V

Va? Jag gå, ur mitt eget hem? Aldrig. Hon skulle ut, blåhåret skulle snart få ett blåöga om hon inte försvann snart. Okej, det är fegt att slå tjejer. Men ja.. Äh.. Glöm det.

- Va?.. VA?! Sa jag och såg argt på Devi och tjejen.

- Du hörde vad hon sa, stick. Sa tjejen och flinade brett mot mig. Vad ville hon egentligen?

- Du.. Stäng din lilla käft och bara... Sa jag men vart avbruten av Devi.

- Liam! Gå! Nu! Sa hon och pekade argt på dörren.

- Det SKA vara rent när jag kommer tillbaka, och hon kommer INTE tillbaka! Sa jag argt och gick ut från lägenheten. Jag skakade på huvudet och hoppade in på bilen. Jag startade och backade ut från parkeringen innan jag började köra mot Harry, vi hade känt varandra, ja.. Så länge som jag kan minnas. Jag visste att han sagt att hans syster kom idag men jag hade ingen annan stans att åka direkt.

Jag öppnade dörren och skrek något i stil med Hazzaa. Jag gick förbi några stora flyttlådor. Vänta lite... Skulle hon flytta in här? Hos Harry? Va?. Jag skakade tvärt på huvudet och gick upp på övervåningen där det hördes musik och lite nynnande. Jag tittade in i gästrummet där allt ljud kom ifrån och där står en tjej, en snygg tjej. Wow... Hon började sjunga och det var helt.. Underbart. Vänta Liam. Samla dig, det är Harry's syrra. Låt henne va.

- Du är bra. Sa jag plötsligt för att sluta tänka. Hon ryckte till och såg lite förvånat på mig.

- Och du e? Sa hon och höjde ögonbrynen.

- Liam, du? Sa jag och log lite

- Dove. Sa hon och log lite, men plötsligt spärrade hennes ögon upp.

- Vänta.. Varför är du här. Sa Dove och såg lite oroligt på mig.

- Oh.. Skulle möta Harry bara. Vart är han förresten? Sa jag och ryckte på axlarna.

- Oh.. Ehm.. Han är nog här snart. Han skulle hämta något paket tror jag. Sa hon och log lite.

- Vill du ha hjälp? Med att packa upp alltså. Sa jag och höjde på ögombrynen.

- Visst. Ta den lådan. Sa hon bestämt och pekade på en låda som stod lutad mot väggen. Jag nickade och tog upp lådan och ställde den på skrivbordet i rummet. Jag öppnade lådan och där låg.. Va?..

Devi's P.O.V

Jag drog handen genom håret och suckade. Äntligen var allt rent. Till och med jag. Nu satt bara jag och Diana och tittade på varandra.

- Jag kom på en sak.. Sa Diana snart och såg på mig med ett leende.

- Vadå? Sa jag och log lite

- Vi vet knappt något om varandra. Sa hon och skrattade lite.

- Okej.. Vad vill du veta? Sa jag och ryckte på axlarna.

- Har du en kille? Sa hon och höjde ögonbryen. Fan.. Vad konstig fråga.. Okej, kanske inte så konstig.. Men ändå.

- Nej. Sa jag bestämt och log lite.

- Ask me whatevah! Sa Diana och lutade sig bakåt. Hon verkade då inte ha några hemligheter.. Jag kanske kan fråga.. Ja. Jag gör det vad har jag att förlora?

- Är din bror Niall? Frågade jag och höjde ena ögonbrynet. Diana började hosta och såg förvånat på mig.

- Hur fan visste du det?! Sa hon eller ja, nästan skrek hon.

- J.. Jag mötte honom i skolan.. En gång.. Sa jag och såg lite oroligt på Diana som verkade lite arg på något sätt.

- Oh.. Vänta lite... DU GILLAR MIN BROR! Sa hon och såg på mig. Vänta hur i hela friden visste hon det!?

- Va!? Hur visste du de.. NEHE! DET ÄR JAG INTE! Sa jag och försökte få bort det jag sagt först.

- JAG VISSTE DET! HAH! Sa hon och skrattade högt.

- Säg absolut ingenting till någon! Lova! Sa jag och såg allvarligt på Diana som bara skrattade.

- Nej då! Men.. Hur kan du gilla, den, det?! Sa hon och skrattade ännu mer.

- Vad?.. Han är söt.. Även fast han kraschade min mobil.. Sa jag och log lite. Jag började tänka på honom och en bild dök upp i mitt huvud på honom. Diana försvann och Niall var där. Det där blonda håret.. De blåa helt underbara ögonen. Hans leende..

- DEVI! JORDEN ANROPAR! Skrek Diana plötsligt och jag försvann ur min dagdröm.

- Va?.. Sa jag och såg lite irriterat på henne.

- Inget.. Jag borde verkligen gå hem nu. Niall väntar säkert. Sa hon och skrattade lite.

- O.. Okej. Sa jag och log.

- Ses imorn. Då kanske du kan komma, till mig. Och träffa Niiiaaaalll. Sa hon och blinkade med ena ögat.

- JA!! Jag menar.. Visst, låter grymt. Ses! Sa jag och nästan puttade ut Diana.

När hon var borta gav jag ifrån mig en suck innan jag gick till mitt rum och började med läxorna.

Diana's P.O.V

Jag låste upp dörren och gick in.

- NIALL!? Skrek jag för att han skulle höra men jag fick inget svar. Weird..

- JAG ÄR HEMMA! Skrek jag ännu en gång, ännu inget svar. Han var aldrig borta, då skulle han ringt. Jag kollade min mobil ifall han lämnat ett sms eller något. Nej... Såklart inte. Jag suckade.

- GE DIG! KOM BARA FRAM! Skrek jag och började gå runt i huset men han var ingenstans. Jag menar, mamma kunde ju inte direkt vara med honom.. För hon var.. Borta. Inte heller pappa. Han kan inte.. Nej. Tänk om han har. Nej!

- Niall.. Sa jag och mina ögon fylldes med tårar.

BAM BAM BAM!!! :OO VART ÄR DU NIALL!!?? Vad har hänt! :OO OMG..

Vad tycker ni?

Var det okej?

Bra?

Dåligt?

Rösta och kommentera blir lika glad för VARJE kommentar <3 Love yaa

#minahänderluktarcurry