River of tears - Marcus Gunnarsen

2.3 Det gör inget

Rösta och Kommentera för mer <3

Bellis Perspektiv
07:32
"Nu är vi framme!" Utbrast vår mamma innan Bella öppnade ivrigt bil dörren och gick ut till kylan. Tröttsamt gick även jag ut mötandes Rilay min maneger. "Mår du bra nu?" Frågade han, han visste att jag hade spytt några flertal gånger under veckan. "Jag mår fint" Sa jag.

Flera skrik hördes vilket var våra fans som stod vid hotellet. Det var ett järn staket mellan oss och fansen så de inte skulle hoppa på oss pågrund av att jag har varit sjuk hela veckan, iallafall vad jag tror. Bella stannade kvar hos fansen och tog kort med dom villigt och glatt som vanligt. All min energi i kroppen var helt borta, jag hade mått riktigt dåligt på morgnarna så istället för att kramas med fansen så gick jag bara förbi dom. Flera skrik efter mig hördes utanför hotellet när jag kommit in men jag brydde mig inte, inte nu.

En vink såg jag från min vakt som ville att jag skulle komma till honom. "Ska jag visa ditt rum så du kan vila?" Frågade han mig vänligt vid hissen. "Är Marcus här? Jag vill sova hos honom" gnällde jag innan han gick till personalen.

Jag hörde inte vad dom pratade om. Förmodligen om Marcus hade kommit och vilket rum han hade. Efter en kort diskussion kom han tillbaka och gav mig en nyckel med siffrorna 212 på.

"Tack" ropade jag till han innan jag klickade på knappen bredvid hissen. Snabbt var hissen framme hos mig och villigt gick jag in i den.

Ett pling hördes i hissen innan den stannade vid våning 16 där jag skulle av. Men snabba steg nästan halv sprang jag till Marcus rum. När jag fick syn på de siffrorna jag ville se så stoppade jag snabbt in nyckeln i hålet och vred snabbt om det.

I mitt synfält kunde jag nu se en sovande Marcus på sängen. Hans hår var blött visandes att han hade duschat nyss men troligen somnat, det låter likt honom.
En tung suck hördes från min innan jag tog av mina kläder förutom trosor.
Jag öppnade Marcus resväska för att sedan hitta en t-shirt som jag skulle kunna sova i.

När jag hade hittat en hyfsat bra t-shirt så kröp jag till Marcus under täcket, diskret så lyfte jag på hans arm för att kunna lägga mig i hans famn. Ett lätt stön hördes från hans läppar och ett djup andetag hördes från han innan hans röst fylldes mina hörselgångar.

"Hej Baby" viskade han med sin mörka målbrotts röst i mitt öra vilket fick hela min kropp att rysa. "Hej" viskade jag tillbaka tröttsamt. Marcus vred på mig så att vi nu låg ansikte mot ansikte. Han skulle precis pressa sina läppar mot mina innan jag stoppade honom. "Jag är sjuk Marcus, Jag har spytt i princip varje dag nu" Sa jag allvarligt till honom. "Tror du jag bryr mig?" Frågade han innanhavs läppar var hårt pressade mot mina.

Våra läppar masserades i synkad takt innan jag drog ifrån. "Förlåt för att jag hade blivit arg på dig flera gånger under veckan, jag vet inte vad det är med mig men.." Helt ärligt visste jag inte vad jag skulle säga. "Jag vet inte, jag har mått konstigt" fortsatte jag och hoppades på att Marcus skulle förstå mig.
"Det gör inget" Sa han lågt i mitt öra. "Men fortsätter det såhär så måste vi kolla upp det ok?" Fortsatte han.

"Mm" Mumlade jag fram.
"Nu ska vi mysa"

__________
Vet ikke om de ska bli dirty i näsa eller ikke