Du är en blomma.
Från första gången jag såg dig har jag vetat det. Du är den vackraste människa jag någonsin sett.
Du är en blomma.
Och det säger jag till dig varje dag. Du ler och säger att du älskar mig.
Du är en blomma.
Mitt hjärta krossades när du fick cancerbeskedet. Jag frågade hur det kändes. "Som om någon har lagt asfalt över mig" svarade du. "Blommor tar sig igenom asfalt" svarade jag då.
Du är en blomma.
Du ville skyla ditt kala huvud. Jag såg det och sa till dig att du fortfarande är lika vacker. Dina ögon började glittra.
Du är en blomma.
Jag hatar när dina attacker kommer. När du nästan är medvetslös, läkare springer runt i rummet och jag håller dig i handen och viskar att du är en blomma, den vackraste som finns och att du ska kämpa på. Du var nästan avsvimmad, men du nickade, som om du förstod.
Du är en blomma.
Jag älskar dig mer och mer för varje attack du tar dig igenom. Långsamt börjar du le igen.
Du är en blomma.
Jag älskar dig alltid, men jag har aldrig älskat dig mer än när du tittade in i mina ögon och sa att du var friskförklarad.
---------------------------
varflr bidrag till din novelltävling<33
