kapitel 1

249 0 0
                                    

Julia är en helt vanlig tjej som bor i en liten by tillsammans med sin mamma, pappa o bror. Hon är inte så speciellt social av sig och brukar oftast sitta ensam hemma framför datorn eller läsa en bok. En dag ska Julia följa med sin mamma och handla mat. Allt går bra i affären och dom hittar de dom ska ha. Men på vägen hem kommer en mötande bil, båda bilarna kör fort och lite för nära varann. Det blir en krock. Julia sitter helt chockad i framsättet medans hennes mamma går ut och börjar bråka med personen i den andra bilen. Helt plötsligt öppnas bildörren bredvid Julia.

-Hej, hur gick det? frågar personen som står i dörren och kollar på henne. Julia kollar upp och ser en kille i hennes ålder stå och kolla på henne med en orolig blick.

-Det gick bra.. tror jag. svarade hon lite tveksamt.

-Okej, men du ser lite blek ut. svarade han och lät fortfarande lite orolig.

-Lite chockad, antagligen. sa hon.

-Ja, jag är nog också lite chockad. Vad heter du om man får fråga? frågade han och låg lite smått mot mig.

-Julia. svarade hon och log tillbaka. Han var väldigt snygg, nu när hon kollade. Speciellt när han log så där gulligt mot henne.

-Okej, jag e Oscar. sa han.

-Oscar vi ska åka nu! ropade någon en bit bort. Antagligen den som körde i den andra bilen.

-Okej, jag kommer, svarade han.

-Skulle man kunna få ditt nummer? frågade han henne och såg lite smått nervös ut av att fråga.

-Ja, självklart. Om jag får ditt också. svarade hon och gav han sin mobil så han kunde skriva in sitt nummer.

-Här, varsågod. sa han och gav tillbaka hennes mobil. Sen gick han.

Julia bara log som svar.

.: Senare på kvällen:.

Julia låg i sängen och skulle försöka sova, men hennes tankar var helt uppe i varv. Hon låg och tänkte på Oscar och hur gulligt han hade lett mot henne tidigare. Hon tänkte även på att han var den mest omtänksamma kille hon träffat, för hur många killar i den åldern går fram till en okänd tjej och frågar hur hon mår. 

Efter att hon legat där i säkert en timme så somnade hon till slut.

Omtänksam främlingWhere stories live. Discover now