Trotsa Ödet

kapitell 1

Försiktigt tiddade jag upp i den gamla spegeln, Mina ögon lyste starkt rött. Jag visste att jag kulle förändras men inte så här. Förr var mina ögon stora, blåa och absolut inte röda. Mitt hår hade blivit rött som blod och det passade till mina ögon. Jag blunda sakta för förstå om jag drömde, Jag tittade upp igen men inget hade förändras. Min förvandling hade precis börjat och sakta men säkert växte huggtänder ut ur min mun, Tänderna var långa och syl vassa. Jag var rädd och mina händer skakade. Jag tog upp telefonen för att ringa Erin men mobilen hade dött. Som vanligt ska den alltid dö precis när jag behöver den, förutom igår.

Igentligen kommer jag inte ihåg så mycket av vad som hände förra natten men jag minns att jag sprang i skogen. Jag var jagad, Jag sprang så snabbt jag bara orkade och den som jagade mig sprang snabbare.Jag satte mig under ett träd och försökte vara tyst och smsa Erin samtidigt. Jag lyckades skicka ett kort SOS. Mitt hjärta bultade. snabbt började jag springa åt andra hållet men vampyren byte snabbt riktning och så var han efter mig igen. Jag hann titta bakåt några få gånger men hann aldrig se vem det var, det ända jag viste var att det var en vampyr. Tänk om Erin inte hade hunnit dit i tid för att hjälpa mig, Jag hade varit död men istället fick jag bli en bloddrickande vampyr. När Erin kom till skogen där jag sprang runt så försvann vampyren helt och hållet

Erin hade blivit vampyr för ungefär ett år sedan. Jag minns när han berättade det för mig, Såklart trodde jag honom inte först men sen visade han mig hans spetsiga tänder och jag trodde honom. Jag minns att jag frågade honom en massa dumma frågor som t.ex "kan du se i mörkret?" och "så nu kan du springa lika fort som de i Twillight filmerna?"  Erin och jag har varit bästa vänner sedan sjätte klass, Jag har alltid tyckt om honom mer än som bara en vän men jag vet inte vad han tycker om mig, Så han har inte fått veta någonting.  

Plötsligt hörde jag en svagg knackning på min dörr. Klockan var halv två på natten så jag undrade vem det var. Utan att tänka öppnade jag dörren och det kunde ha varit vem som helst. Det var Erin som tur var. Han hade ett stort blodigt sår på kinden. Jag försökte komma på en bra förklaring varför han var här och varför han hade ett stort sår men jag kom inte på någon så jag bara frågade.

- Vad gör du här och vad är det för sår?

- Det var meningen att du skulle dö igår natt men jag räddade dig, sa Erin med en hostig röst

Jag förstod inte vad han menade men en sak förstod jag, Att han behövde hjälp med att tvätta av såret. Jag sprang försiktigt upp till toaletten för att hämta papper.(jag kunde inte väcka Mamma och pappa, Och föresten vad skulle de tro om det här). När jag tog papperet från toan råkade jag se mig själv i spegeln. Jag såg helt vanlig ut. Snabbt sprang jag ut från toan och ner till Erin som låg ner på golvet i hallen. Efter att jag torkat bort blodet och satt dit ett stort plåster så behövde jag fråga vad han menade med det han sa förut.

- Jag förstår inte vad du menar med att jag skulle dö ,sa jag med en lite rädd röst

- Det var ditt öde, Om man bråkar med ödet så vill det ha hämd. Vi kommer nog inte att ha det så lätt nu på ett tag.