Trotsa Ödet

Kapitell 4

Äntligen hade jag börjat lära mig lite om livet som vampyr. Det ända jag kunde tänka på var smaken av det fylliga och mörkröda blodet. Än en gång känndes det fel. "Det här var inte jag, jag dricker inte blod, jag är inte en vampyr." försökte jag intala mig själv men innerst inne var jag faktiskt en blodtörstande vampyr.

Vi var kvar i skogen. Det var kallt, fuktigt och mörkt. Jag förstod fortfarande inte vad Erin menade med det han sagt. Jag tänkte på de exakta orden han hade sagt om och om igen i mitt huvud. Jag kunde inte sluta tänka på det så det var lika bra att ta reda på det direkt. Det är bättre att slita plåstret från såret direkt tänkte jag för mig själv.

- Du , Erin, sa jag med låg röst. Kan du inte berätta mer exakt vad du menade med det du sa tidigare?.

- Vadå, du menar det om att trotsa ödet?

- Ja precis.(jag tror att han inte hörde hur konstigt det faktiskt lät)

- Men om du trotsar "ödet" alltså att det var meningen att något skulle inträffa men det stoppades så blir det inte lätt, sa Erin med en bekymrad röst.

- Det är precis det jag vill veta, Vadå "inte ha det så lätt"?

- Men har du hört talas om "de äldre"?

- Nä, vådå borde jag det eller. Du vet väll att jag bara varit vampyr i ca ett dygn?

- Ja men, sa han med en utråkad röst. Det är dem som styr över hela vampyrvärlden. De styr även över vampyrer, Den som bet dig hade antagligen fått ett uppdrag av "de äldre" att döda dig men jag räddade dig.

Jag hade aldrig känt mig så lättad på välidigt länge. jag gav Erin en stor kram och det kändes bra. Första gången på länge något faktiskt kändes bra. Kanske har han känslor för mig men jag kan ju inte bara fråga. Eller kan man. Men jag undrar fortfarande vad "de äldre" vill med mig. Vadå jag dog inte, jag förstörde deras mästerplan eller vad.

- Tack, sa jag med en glad röst

Erin såg fundersam ut, Han kunde verkligen inte förstå varför jag tackade honom.

- För vadå?

- För allt, Du räddade faktiskt mitt liv.

Jag tror inte Erin förstod hur tacksam jag faktiskt var. Om han bara kunde förstå. Eller att han kunde förstå att jag faktiskt verkligen tyckte om honom, som mer än en bästa vän. Han var så otroligt snygg med hans bruna runda ögon och ljusbrunahår. Efter att jag blivit en vampyr så kände jag mig modig så jag frågade det jag hade väntat på ända sen åttonde klass.

- Det här är en väldigt spontan fråga men...

- Men... vadå?

- Jag tycker väldigt mycket om dig, Alltså som mer än som min bästa vän och jag skulle vilja veta om du tycker likadant om mig?

Jag började bli nervös över att han faktiskt skulle säga nej men Erin tänkte en lång stund sen kom svaret.