Sommarens dagar

Kapitel 2 - The Hamptons

Solen skiner och dess strålar får vattnet att gnistra likt diamanter. Vinden smeker deras ansikten och får deras hår att fladdra i vinden när Guinevere kör längs med vägen vid havet. Julia sjunger med till musiken som strömmar ut ur radion och hennes glädje är svår att undgå. Gwen kan inte låta bli att le hon också. De kunde inte haft större tur med vädret och för att vara sanningsenlig så har även hon saknat sommarhuset.

Innan de vet ordet av kommer de in i Montauk där deras hus är beläget. Gwen svänger av från den stora vägen och fortsätter att köra längs med de mindre gatorna ner mot stranden. När de slutligen svänger upp på uppfarten till sommarhuset hinner Gwen knappt parkera bilen innan Julia hoppar ur bilen och rusar mot huset. Gwen följer efter henne med famnen full av väskor.

"Lite hjälp kanske?"

"Visst." Julia skyndar tillbaka till bilen med det blonda håret dansande kring axlarna och de blå ögonen gnistrande av lycka. "Förlåt." Fnittrar hon och tar ett par av väskorna.

De båda systrarna spenderar den närmaste timmen med att packa ur bilen och göra sig hemmastadda i huset när plötsligt dörrklockan ringer.

"Jag tar det!" Nästan tjuter Julia och Guinevere hör hur hennes syster springer till ytterdörren varpå ett högt korus av röster och fnitter fyller huset. Gwen packar upp de sista klädesplaggen hon håller i händerna innan hon tar ett djupt andetag och går mot trappan.

Hur illa kan det bli?

Nedanför trappan är de tre flickorna intrasslade i en gruppkram. Julia, något längre än de andra två, ser formellt klädd ut i jämförelse med Emma och Jane som båda är iförda shorts, bikinis och linnen.

"Hej, tjejer."

De vänder sig om med stora leenden och de kan knappt sluta fnittra länga nog för att säga "Hej".

Gwen ser på sin syster och kan inte låta bli att känna sig glad för hennes skull. Julia ville verkligen åka hit. De tre flickorna börjar gå ut genom dörren och det är först när dörren nästan är helt stängd som Gwen ropar.

"Vart skall du Julia?"

Gwen kan höra sin systers suck hela vägen till dit hon står, men hon åkte hit för att se efter sin lillasyster och då är de det hon skall göra.

"Stranden, Okej? Jag kommer och hjälper dig att packaupp det sista senare."

"Okej, ha det så roligt!"

När dörren stängs och hon slutligen är lämnad ensam slår hon på radion varpå hon börjar gå runt i huset och långsamt packa upp deras saker och de varor de införskaffat längs vägen.

Två timmar senare har Julia fortfarande inte kommit tillbaka och Gwen är färdig med uppackningen. Nu står hon framför den stora spegeln i sovrummet och gör om sin jordgubsblonda hästsvans. Hon ser ganska vanlig ut, söt, men vanlig jämfört med hennes syster. De är lika varandra men Julias perfekta dagar, blonda lockar, blå ögon och karisma gör att hon ser ut som någon hämtad ur en modetidning. Gwen vänder ryggen mot spegeln och plockar upp boken Anna Karenina som ligger på sängen innan hon går ut och sätter sig på terrassen som vetter mot havet. De blå havet ser mycket lockande och uppfriskande ut, men hon känner inte för att gå dit, inte nu. Kanske senare. Längre bort längs stranden är några ungdomar, troligen Julia och hennes vänner. Men ingen vänder uppmärksamheten åt hennes håll utan lämnar Gwen ensam med sin bok.

Snabba och lätta fotsteg får Gwen att se upp från boken. En lång brunett med vågigt hår och en gyllene solbränna kommer gåendes längs stranden mot terrassen samtidigt som hon ivrigt vinkar. Gwen ler och reser sig upp för att hälsa på sin vän.

"Victoria!"

Victoria, en av Gwens bästa vänner, kommer fram till henne och de kramar om varandra.

"Det är så roligt att se dig igen Gwen."

Ett par minuter senare sitter de på terrassen med var sitt kallt glas med cola samtidigt som de talar om allt som hänt sedan de sist talades vid på telefon.

"Det är jätteroligt att du är här igen. Jag har verkligen saknat dig Gwen."

"Det är roligt att träffa dig med igen Vici."

"Somrarna här har inte varit detsamma utan dig."

Till följd av det långa avståndet mellan deras hem träffas de nästan endast här på somrarna och det är två år sedan sist.

"Jag vet." Mumlar Gwen, utan att riktigt veta vad hon skall säga.

De fortsätter att tala om allt och ingenting medan solen långsamt börjar sjunka. De har så mycket att tala om. Efter en stund ringer Gwens mobil och hon plockar fram den. Det är henens mor så hon går in i huset för att tala med henne ett par minuter innan hon återvänder ut till Victoria som nu tittar ut över havet.

"Don't promise that you're gonna write,
Don't promise that you'll call..."

Låten får henne att stanna upp mitt i ett steg innan hon tar sig samman och snabbt går fram till radion och byter radiokanal.

"Jag trodde att du tyckte om deras musik?"

"Det gör jag."

Victoria ser frågande på henne men hon säger inget mer. Det är sant, Gwen tycker om One Directions musik. Men inte just den låten. Inte just här.

"Det är en fotbollsmatch nere vid stranden på lördag." Säger Victoria försiktigt. "Nästan alla skall gå." Victoria drar fingrarna genom sitt hår i ett försök att få det rakt samtidigt som hon tittar på Gwen. "Tror du att du vill gå?"

När Gwen inte säger något utan fortsätter endast att betrakta sina händer tar Victoria till orda igen.

"Julia vill säkert gå."

Gwen tar ett djupt andetag. Hon vet att Julia kommer att vilja gå i samma ögonblick som hon får höra talas om det, men själv känner hon inte för att gå.

"Nej, jag kommer inte." Hon försöker att låta så säker och lugn som hon bara kan. Victoria förblir åter tyst en kort stund innan hon åter tar till orda.

"Gwen, han är inte här."

Gwen kan inte låta bli utan ser upp från sina händer och möter Gwens blick.

"Vad menar du?" Säger hon osäkert.

"Han är inte här." Säger Victoria igen. "Ingen har sett honom sedan sommaren började."

"Är du säker?"

Victoria nickar. "Ja, jag är säker."

Är det verkligen sant, kan det vara sant?

Lättnaden sprider sig inom Gwen. Hon sluter ögonen för ett ögonblick innan hon ler mot Victoria.

"Så, då kommer du till matchen?" Frågar hon med ett leende. "Snälla."

"Jag... Jag skall tänka på det." Säger Gwen slutligen samtidigt som hon ser hur Julia kommer gåendes längs stranden mot dem. "Men jag kan inte lova någonting Victoria."
Victoria kramar om henne igen innan hon lämnar huset.

"Detta kommer att bli en bra sommar!" Ropar hon samtidigt som hon går iväg längs stranden.

"Det är det redan." Julia ler stort när hon följer med Gwen in i huset. "Det kommer att bli en fotbollsturnering, en brasa ..."

"Jag vet." Mumlar Gwen.

***

Jag hoppas att ni tyckte om kapitlet. Vad tror ni har hänt? och framförallt vad tror ni kommer att hända?

Rösta och kommentera gärna. :) 

Kapitlet är dedikerad till @Estasia som jag tycker skriver bra historier på svenska.

Jag hoppas  att alla får er bra midsommar! 

/MissIMEM