Allting är fuckat

Kapitel 1

Alarmet ringer halv sju på morgonen, mobilen lyser upp hela det kolsvarta rummet med en svag vit färg. Rummet är kallt och kvavt, så jag klär på mig och drar upp persiennerna. Ute skiner solen, så en skjorta och blåa jeans är det jag har på mig. Håret sätts upp i en hög tofs medan jag går ut till vardagsrummet. Men någon hann före mig, där ligger min rumskompis Kevin utbredd i hela soffan och snarkar. Hans fötter ligger utanför soffkanten, medans jag går mot köket sparkar jag hårt till dom. Han slänger sig upp i sittandes position och är snabb upp med fötterna, detta gör han medan han skriker ett högt tjej skrik. 
"Fan vad du skräms!" Han ger mig en arg blick medan jag skrattandes går in i köket. 
"Vadå? Du behöver gå upp det är snart dags att gå!" Kevin är den som alltid skolkar och klagar på att han får dåliga betyg. Oftast ligger han på soffan och äter upp den mat jag betalar för, men Kevin har en skön humor och är väldigt trevlig. 
"Vadå gå, måndag är som en bakfylle söndag för mig. Det betyder att det är dags att sova om du inte fatta" Han suckar högt och lägger sig ner med en duns. Jag suckar åt han och tar ett bett av min nutella toast.
Jag lägger ner tallriken och glaset i diskon och går mot hallen. Jag drar på mig mina vita nike och slänger ryggsäcken över axeln. På vägen ut låser jag dörren och joggar ner för trapporna. Jag brukar alltid gå med min bästa kompis Alicia, hon står som vanligt ute vid dörren och väntar. 
"Hej Semlan, du måste verkligen höra om den där festen jag gick på i helgen alltså!" Alicia är min bästa vän här i Stockholm, även om jag ibland tycker att hon dricker för mycket och hänger för mycket med olika killar samtidigt. Själv festar jag inte och har inte haft ett förhållande sen jag gjorde slut med Robin över ett år sen. 
"Vad var det då?" 
"Som vanligt gjorde Anton slut igen, för typ tredje gången...men sen träffade jag en jätte snygg kille! Du skulle bara ha sett honom!" 
"Hur såg han ut då?" Jag skrattar lätt till, det är inte ovanligt att Alicia säger att hon sett en snygg kille, hon och hennes pojkvän har en hat kärlek till varandra så det är inte heller ovanligt att höra. 
"Han hade blond-brunt hår och blåa ögon, stora arm muskler och väääldigt bra magmuskler!"
Jag sväljer, är det den personen jag tror det är? Men det kan de ju inte va, hur många personer finns det egentligen inte som ser ut som honom? 
"Förresten så hette han Isak och vi ska ses ikväll, vi kanske ser han på skolan!"
"Det vore kul o se han om han är så snygg som du säger" Jag blinkar lätt med ena ögat och Alicia börjar skratta. Hela vägen till skolan kan jag inte sluta tänka på om det är den Isak jag tror det är, svartsjukan kryper närmare. Alicia svamlar på som vanligt om alla killar hon träffat, hur dåliga dom är och hur hon saknar Anton. När vi går in på gången som leder till skolans dörr så tar Alicia tag i min arm och tvärnitar.
"Selma" viskar hon "där är han ju" Mitt hjärta stannar. Där står han, den personen som troligen räddade mitt liv den kvällen. Den Isak jag satt med i bilen och pratade ut om mina känslor med, den Isak som hjälpte mig hem när livet var som värst. Han kommer mot oss, jag börjar snabbt gå och går snabbt förbi honom in mot skolan. Svartsjukan har helt tagit över och hela dagen kunde jag inte sluta tänka på han, han och Alicia. Han och den personen jag kallade min bästa vän, men det är ju inte hennes fel. Allt är mitt, hade jag vetat bättre hade jag aldrig kommit till denna situation. 
Kroppen är utmattad och hjärtat gör ont, benen släpar jag efter mig. Jag har glömt bort allting jag gjort idag, allt det jag lärt mig idag är puts väck. När jag stannar vid skåpet för och hämta ryggsäcken så snurrar världen i ögonen, huvudet svamlar och jag blir yr. 

Den väggen hem som oftast brukar ta en kvart, tar mig en halvtimma. Jag såg Alicia lämna skolan med Isak, i den bilen jag fick åka i. Dom nio trapporna jag behöver gå upp för känns som hundra, alla tankar far runt genom huvudet. När jag väl kommer in genom dörren så står Kevin nervöst och väntar. 
"Selma..Alltså jag måste säga en sak" Jag kollar på han och får inte ut ett ord "Jag måste flytta, mamma har blivit sjuk. Det kommer flytta in en annan person här i stället som jag tror du kommer tycka om"
Allt blir svart.