jag sårade dig, du sårade mig | m.g

0.1 vi hoppar på tre

Milla

"Ducka!" ropar Erik och lägger sig på mage samtidigt.

Jag kollar bort mot tunneln som närmar sig hastigt för varje sekund och gör som Erik och lägger mig på mage precis innan tåget åker in genom tunneln.
Det blir mörkt för några sekunder och sedan är tåget ute ur tunneln igen.

Jag sätter mig upp och ler mot Erik. Han ler också men vänder sedan blicken upp mot himlen. Jag kollar också uppåt och granskar alla lysande stjärnor.
Jag försöker räkna dom men ger upp när jag inser att det är säkert hundra tusen och att det skulle ta hela natten att räkna dom.

"Milla"

Jag kollar mot Erik igen, han har lagt sig på mage igen. Inte en till tunnel tänker jag och suckar när jag också lägger mig på mage. Jag blundar och väntar på att jag ska höra det ekande ljudet av tåget. När det aldrig kommer tittar jag upp mot Erik igen.

"Varför måste vi ducka?" frågar jag irriterat då jag tycker att det ända roliga med det här är att sitta och titta upp mot himlen och känna vinden leka vilt med håret.

Erik nickar mot stationen längre fram och jag fattar att folk kommer stiga av och på om några sekunder och därför kunna se vad som finns på taket.

"Kom" säger Erik sedan och börjar krypa mot tågvagnens slut, där en stege ner mot marken sitter fast.

Jag är snabbt efter Erik som redan börjat klättra ner för stegen och står nu på en liten plattform som binder ihop tågvagnen med en annan tågvagn.

Jag klättrar försiktigt ner för stegen och ställer mig tätt bredvid Erik då det finns väldigt lite plats på den lilla plattformen.

"Vad är det vi ska göra?" suckar jag och kollar mot stationen som närmar sig för varje sekund.

"Jag ska visa dig" svarar han och ler mot mig och tar tag i min hand.

"Vi måste hoppa innan tåget stannar, fattar du?" fortsätter han och tar tag i min hand.

Jag nickar och kastar en hastig blick mot tågstationen som nu är väldigt nära och känner hur tåget börjar sakta ner farten en aning.

"Vi hoppar på tre, ett.."

"två" avbryter jag och ler mot honom.

"Tre!" säger vi tillsammans och hoppar.

Avståndet mellan plattformen och marken var inte så stor, en halvmeter bara kanske. Men eftersom vi hoppa samtidigt som tåget rörde sig lagom fort framåt så blev landningen mycket värre.

För en sekund känns det som om jag flyger men lika snabbt som känslan kom försvann den och jag landar på den hårda marken.

"Asså fan också" säger jag när jag märker att det blivit ett hål på mina jeans strax under mitt knä.

"Vad?" frågar Erik samtidigt som han borstar av jord från hans svarta håliga jeans.

"Jag lyckades göra hål på mina jeans, och dom var nya" stönar jag och ställer mig upp.

Erik bara börjar skratta och jag blänger på honom.

"Vad var det du skulle visa?" säger jag istället och tittar mig omkring. Det finns i princip bara skog och någon grusväg längre bort om man inte räknar med tågrälset och stationen längre bort.

"Kom" svarar Erik och tar tag i min hand.
Han börjar springa in mot skogen och eftersom han håller i min hand måste jag också springa med mitt verkande knä.

Hello there guys!!! Hope u like it like it. Nu va jag väll rolig? Hahaha men aja är taggad på att skriva denna bok så hoppas att någon kommer läsa :) ifall du läser rösta, kommentera osv så blir jag superglad!! ly :)