Don't look me in the eye .....

Kapitel 2

Efter gårdagen vägrade jag gå till skolan. Jag rent ut sagt vägrade. Både mamma och pappa gjorde många försök till att få upp mig ur sängen men ingen av dom lyckades. När dom frågade om något hade hänt skakade jag bara på huvudet. Jag ville inte att dom skulle veta hur misslyckad jag är. Mamma ger tillslut med sig och låter mig vara hemma. Med en suck sjunker jag tillbaks ner i sängen och somnar om.

Det jag vaknar av är inte direkt något trevligt. Medans jag sov släppte jag kontrollen och nu har jag flera hundra personers tankar i mitt huvud. I ett desperat försök till att få bort dom reser jag mig upp och börjar leta efter mina hörlurar.  Musiken har alltid kunnat hjälpa mig, oavsett vad. När jag lyssnar på musik så är det som om allt annat stängs av, som om att jag inte existerar i nuet längre, att jag är någon helt annan stans. Med musik i öronen så sätter jag mig ner på mitt golv och blundar. fokuserar på det konstanta tickandet från klockan. Efter ett tag känner jag mig lättare, det känns nästan som om att jag svävar, och jag älskar det.

Jag öppnar mina ögon och kollar ner. det jag ser ger mig en chock, det känns inte bara som om att jag svävar, jag gör det faktiskt!  Lyckan av att jag faktiskt lyckades sväva störde min koncentration och jag föll med en hög duns rakt ner på mitt golv.  Jag reser mig vingligt upp, men fortfarande stolt över att jag faktiskt lyckades att sväva, även om det bara varade i någon sekund.

Jag sätter mig ner på golvet för att ge det ett ytterligare försök men inser snabbt att all min energi är slut. Vem hade kunnat tro att sväva kunde ta så otroligt mycket energi? Jag suckade men gav upp, ville inte tänja mina gränser för mycket. Jag la mig i min säng och plockade upp den bok som jag för tillfället läser, den handlar om någon stad i en skog och massa hockey killar, ska jag vara ärlig så förstår jag inte riktigt boken. 

----------------------------------------------------------

ber om ursäkt för den otroligt dåliga uppdateringen (hehe) men här är iaf kapitel 2. Och asså slutet blev hemskt, sry :)

Ni får tacka en kompis t mig att dehär kapitlet ens kommer ut hahaha.