Unbroken- Uppföljare l.t

Just This Time..

Heej! Det var längesedan! Hoppas ni har haft en bra dag! Jag vet att jag har haft en uppdateringslagga, men hoppas ni inte är sura!

<3<3<3

#¤#¤#¤

Felicias pov*

Jag satt i duschen och kollade på Louis. Han hade inte låtit mig vara sedan operationen. Jag tyckte det var skönt, att han var där. Men jag hade inte fått träffat Lyric på snart en vecka. Jag var för "svag" för att träffa min egen dotter, hade läkarna sagt. Vilket vi tyckte var helt idiotiskt.

- Kan jag gå ut en stund? frågade Louis. Jag kollade mot honom igen och släppte hans hand. Jag nickade och satt mig upp i badkaret. Louis s´gick ut och jag kollade runt i badrummet. Det var rätt fint för att vara i ett badrum. Jag kollade mot korgen med saker i. Det var en tvättsvamp, en rakhyb´vel som satt typ fast, duschcréme, shampo och balsam. Jag kollade mot rakhyveln. Smärta är svaghet som lämnar kroppen (A:N Brukar jag säga;)).

Jag tog upp rakhyveln och drog loss den från vad det nu var den satt fast i. Jagblötte mina knän och drog sedan rakhyveln över dem. När jag rakat klart mina ben så kunde jag inte sluta kolla på bladen. De såg så frestande ut.

Jag undrar hur det kändes, att bara dra ett litet drag övar låret. Eller Armen, handleden eller benet. Jag slog rakhyveln mot badkaret och tillsluit lossnade handtaget och sen kunde jag ta tag i rakbladet. Jag la de andra rakbladen brevid och sen inspekterade jag det ordentligt. Jag andades och tröck rakblaet mot min hud. Sen kände jag hur det började pumpa i min arm när jag drog rakbladet över armen. ag kved till och tårarna rann fram. Men jag fortsatt att dra. Smärtan försvann och jag prövadeen gång till. Nu gjorde det inte ont. Det sved. Pain is pleasure, eller hur?.

-Ja, det låter bra, sa Louis utanför dörren och jag slängde ifrån mig rakbladet. Jag kollade på det röda vattnet och jag drog upp proppen. Jag ställde mig upp och slängde på mig morgonrocken mamma hade köpt till mig. Sen drog jag papper runt armen och gömde den i ärmen. Louis kom in.

- Redan klar? frågade han och skulle kolla mot badkaret, men jag stoppade honom. Jag la mina händer på hans axalr.

- Vi kan spela kort, sa jag.

- Sure, sa han och tog min hand. Vi gick ut till rummet och.

Där satt killarna med Lyric!!!

- Lyric! sa jag och gick fram till henne och omfamnade henne. Jag kramade henne jättelänge och pussade henne nästan blöt i ansiktet. Jag kramade henne flera gånger.

- Du vet inte hur mycket jag har saknat dig! sa jag och kramade henne återigen. Killarna kollade mot dörren som om de väntade på något. Jag kollade på de och sen kollade jag mot dörren. Doktorn stog där med papren i handen. Jag gav Lyric till Louis och gick fram till läkaren.

- Hur eler- började jag och jag kände klumpen i magen växa fram. Jag drog upp ärmarna på morgonrocken.

- Ja, vi vt inte vaf som händer ed din krop, vi har aldrig varit med om något liknadnde. Men dina lungor har blivit bättre eftersom att du inte kräks längre. Men vi har upptäckt något annat, sa läkaren som hette Erik.

- Vadå? frågade jag.

- Du har ett virus i blodkanalen, pulsådern, och det viruset är livshotande, det ända vi vet om viruset är att det är livsfarligt, och om det sprider sig till hjärtat kan du dö, sa doktorn. Jag la händerna för munnen och fick tårar i ögonen. Jaag ville inte dö. Louis kramade om mig bakifrån. Jag la mina händer runt hans och lutade mitt huvud mot hans axel.

- Men förhoppningsvis kommer det bli bättre, om du tar det ugnt. Du får absolut inte träna för att då pupar det runt viruset, sa läkaren och l'mnade paper och sedan gick han. Jag satt mig på sägen och frsökte bearbeta in allt. Ja kunde dö om jag had otur, jag fick inte träna och jag blev tvungen att lea är tills viruset lämnade min kropp. Det ända de visste var att viruset var livsfarligt och att jag var i stort sätt dödligt djuk. Okej...

"#"#"#

Heeej! Kort kapitel, jag vet, men jag hinner inte skriva klart det för då kommer det pupbliceras typ nästa vecka...

aja 20 votes till nästa kapitel, för att jag vill se hur många som vill ha ett nytt kapitel, för de som röstar är ju de mest intresserade av boken!

Älskar er!

Tack för ett stöd! Betyder sjukt mkt!!<3<3<3<3<3

- Maja!