When Am I Good Enough? /1D

Kapitel 17 ;P

*Harry*

Jag vet att jag inte skulle sagt något sånt framför henne. Det var ett idiotiskt drag av mig, men jag kan inte hjälpa det. Det var ju just den här annledningen varför jag inte kunde vara vän med henne mer. Helf plötsligt glömde jag bara bort det. Jag vill ju absolut inte att hon ska bli ledsen. Jag måste göra vad som krävs för att hon ska må bra. Jag bryr mig inte om det kommer att plåga mig, bara hon mår bra så är det okej.

Rebecca - So, you don't want to be together with me anymore?

Me - I can't.

Nu gråter hon ännu mer.

Jag går fram till henne och ger henne en lång kram. Jag kan ju inte hålla på såhär. Det är ju inte rättvist mot Beckie heller. Det känns som om jag typ leker någon lek.

Rebecca - Why, why do you always have to be like this, Harry?

Me - To be honest, I have no idea. I just don't want you crying. It's the best thing to do.

Rebecca - No it's not. Absolutely not. You don't want me crying? Well, I'll be crying more if you do this to me.

Me - Well, at least you're crying for something else. Not for anything that my fans caused, or the Papparazzi's.

Rebecca - No, something that you caused!

Me - Schh.. Calm down..

Rebecca - How could I calm down?! I knew you didn't like me! Yeah, that's why you just left me before! And now you're doing it again!!

Me - No, that's not true! You have no idea what I'm thinking about! You can't just say that! I love you..

Rebecca - No, no you don't! I don't believe you.

Me - Why?

Rebecca - Because, if I believe you, I'll forgive you. But that's not an option. You just like me when you need me. You don't need me right now, cause you're fine now,and don't need my help. You're just a stupid famous person who doesn't care!

Me - You don't mean that! You've knew me before I was famous. Seriously, I just want you to be happy! Can't you understand that I care about you?! I love you!

Rebecca - No, I could've believed you an hour ago, not now.

Me - Please, I just-

Rebecca - You were going to tell me to leave anyway, so, bye.

Jag känner att tårar börjar lämna mina ögon. Jag vet att jag inte är den starkaste människan, men jag älskar henne. Det är en sak som hon måste tro på.

Me - No!

Hon kommer säkert aldrig att prata med mig igen. Jag hade aldrig trott att jag skulle säga dethär, men jag önskar faktiskt att jag fick en hjärnskakning igen, och hon kunde vara hemma hos mig. Det är allt jag önskar mig. Jag vill att hon ska må bra, vara glad, och inte ska ha något att oroa sig för. Hon förtjänar någon bättre än jag, och det vet jag.Jag vill bara att allt ska bli som vanligt.

*Rebecca*

Jag springer ut ur huset utan att ta på mig skor eller jacka. Jag kan inte spendera en minut till med honom.

Jag tar upp min mobil och slår in Niall's nummer. Jag hoppas verkligen att han kommer att svara nu.

Niall -"Hey, Rebecca"

Me -"Oh my god, Niall.. Can you pick me up at Harry's house?"

Niall -" Is something wrong? Are you crying?"

Me -"Yes, and yes."

Niall -"Okay, I'll be there in a minute. Stay where you are."

Han lägger på luren och jag gör det också. Han bryr sig i alla fall. Till skillnad från vissa andra.

_________________________________________________________________

Detta var typ det kortaste kapitlet, men jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva mer, så.. Sorreh.

OMG, RARRY!!!!!!!!!!!!!!! What's going to happen now, huh? I'm going to die! Japp, jag gilllar Rarry! Men nu kommer ju Niall in i bilden igen! Kommer Hazza bli avundsjuk? ;) ;)

Vote and comment! :)

Ha det gött!!! :)

:) ;) :P //Eve xx