Jag vet att du är där. Någonstans. Vartenda millimetersekund spetsar jag mina öron efter ett ljud från dig, mina ögon spanar efter din vackra syn. En utsikt som en dag skall bli min, och jag, din utsikt som skall bli din. Det där kanske lät som en väldigt arrogant och klyschig sak att säga men, hur annars ska vi kunna älska varann på alla möjliga sätt? Är det för tidigt att använda det ordet? Älska? Hur länge ska jag vänta? Så många frågor poppar upp i mitt förvirrade huvud, jag blir galen snart. Alla andra blir kära snabbare än en blixt, om det är för de rätta anledningarna vet jag inte - men en sak jag vet är att jag skulle ge upp allt för dig. Vissa blir kära i idéen om att vara kär och dess sociala förbättring, då man genom att vara lite extra omtyckt om en specifik person ger en anledning till att kunna gå runt och skryta om att man har en "älskling", en beskyddare eller vilken annan fras som kan ersätta de orden. Jag vill inte vara en sån person för dig. Jag vill att du ska känna dig lika säker i min famn som jag vill känna mig säker i din. Jag vill att vi ska kunna dela våra problem, kasta allt på bordet som rubiks kubar, fläta samman våra själar och absolut ingen behöver veta. Jag vill bara ha dig för mig själv och jag vill att du bara vill ha mig för dig själv. Jag vill inte vara ömtålig, någon du känner behov av att ta hand om. Jag vill ta hand om dig och att du tar hand om mig. Jag vill att du ska kunna gråta i min famn och jag ska kunna lugna ner dig, på samma sätt som jag ska kunna gråta i din famn och du ska kunna lugna ner mig. Du fattar poängen. Jag vill att vi tar hand om varandra. Men jag är skrämd, vettskrämd att du, den jag letar efter bara existerar i min fantasi. Att du inte finns. Att du aldrig kommer finnas. I denna förjävliga värld finns så mycket ont, att rubricera folk i olika kategorier utifrån hudton, kön, sexualitet och religion är en vardaglig standard som förstör och hjärntvättar oss allihopa. Så varför ska jag förtjäna eller ens kunna hitta någon som dig? Jag vet inte. Men en del av mig, även fast hela mig avskyr klyschiga tankar, vet att du är där och kommer därför aldrig ge upp hoppet.
