Harry potter voldermorts återkomst

Kapittel 2

Hogwarts Expressen

*****************

Albus och rosé satte sig mittemot varandra i en tom tåg hytt.

"Vilket elevhem tror du att du kommer att komma i?" Frågade Albus Rosé

"jag vet inte bara jag inte kommer i slytherin"sa Rosé

"pappa sa att sorteringshatten tar hänsyn till ens val."

En vagn full med godis kom rullande utanför dörren den såg ut att rulla av sig själv tills en tjock dam tittade fram bakom godiset

" vill ni ha något!"Frågade damen.

"ja men jag har inga pengar", mumlade Rosé

Albus hade fått några pengar av Harry innan han klev på tåget.

" jag tar Bertie botts bönor och två chokladgrodor,Tack!"

albus och räckte fram en chokladgroda till Rosé som genast lyste upp

De delade på Bertie botts bönor och små pratade en stund tills Rose grimaserade.

" jag fick en böna med kräk smak"förklarade hon när hon såg Albus blick.

"jag ska visa en formel min pappa lärde mig för några dagar sedan" sa Albus medan han plockade fram sin trollstav gjord av trä och sin snö vita uggla som hette hedwig.

" färigus blå!" Utropade albus och hans uggla ändrade genast färg till klar blå.

"Wow!"Det var häftigt men nu borde du nog ändra tillbaka till vit igen,"sa Rosé medan hon förvånat tittade på den klarblåa ugglan som tittade förundrat på sin nya färg.

Det knackade tre gånger på hytt dörren ....

"Hej är det okej att jag sitter här med er?"sa en ljushårig pojke

" ja det går bra!"Jag heter rosé Weasley och det här är min kusin Albus potter!" sa rosé

"Jag heter Lorcan scamander. varför är din uggla blå"

" du skulle ju ändra tillbaka den sa jag!Den gillar inte den nya färgen!"

"Hur vet du det!"utropade albus

"Den är ju sur på dig ser du inte det"

" Jaja, jag tyckte om den nya färgen" Albus sneglade på den blåa ugglan. Som faktiskt såg rätt sur ut

" färigus vit!" Ingenting hände.....

" det funkar inte rosé!" Kan du någon annan formel!"

" nej men testa den baklänges"

Han uttalade den tydligt baklänges men ingenting händer

" Rose!"Mamma och pappa kommer döda mig!"utbrast Albus förtvivlat

"Ta det lugnt det är väll inte så farligt nån lärare kan säkert fixa det"sa Lorcan lugnt" jag går ska gå på toa kommer snart"

Rose satt och bläddrade i olika böcker om trollformler tills det knackade på dörren och Lorcan kom in igen.

Han frågade precis som tidigare om han fick sitta där.

"Det har du redan frågat"sa Albus medan han betraktade Lorcan noga ifall det var någon annan men det såg precis ut som Lorcan, lika ljust hår, lika silver grå ögon, lika längd och storlek. Inte kunde väll Lorcan vara så glömsk att han redan har glömt att han frågat det?

" nej jag har inte frågat det förut?"Svarade Lorcan förvånat

" joho!" Du frågade det för bara några minuter sedan" sa Rose lika förvånat som var lika som Albus och Lorcan själv. Kunde någon ha lagt en förtrollning över honom?

" hej nu är jag tillbaka" sa en till Lorcan ?

både Albus och rosé och tittade förundrade på båda lorcarna som stod bredvid varandra och flinade, sen brast plötsligt Rose ut i skratt.

" de är ju tvillingar! att vi inte förstod det förut" skrattade Rose

"Jag trodde faktiskt att det var två Lorcan " muttrade Albus sen började han också att skratta

" jag heter Lysander och ja vi är tvillingar"

Dom fyra nya kompisarna satt och pratade tills tåget plötsligt tvär stannade, och korridorerna släcktes det ända ljus som syntes kom från Rose's trollstav(hon hade uttalat lumos förtrollningen) .

" vad händer?! " Utbrast Albus förtvivlat

Ingen svarade alla satt spända på sina platser förutom lysander som satt helt lugnt på sin plats mitt emot rosé.

Det hördes skrik från andra vagnar de äldre barnen ropade att att man bara skulle hålla sig lugn. Albus tittade ut ur fönstret för att försöka tänka på någonting annat han såg många höga kullar med grönt gräs men på vissa ställen var det bruna fläckar av torkat gräs, efter en stund såg han någonting det var fem stycken människor med svarta kappor som traskade över kullarna.

" vad tittar du på" undrade Lorcan

Albus pekade på människorna som kom närmare och närmare. Rose och Lysander tittade också dit Albus pekade.

" det är dödsätare" sa Rose som försökte låta lugn men vem som helst skulle nog kunna höra att hon var rädd. Nu var dödsätarna så nära att man kunde se deras ansikten. Dom klättrade upp på tågvagnarna och bröt upp takluckorna. Nu hördes det skrik från även de större barnen, tågvagnarna lystes upp av alla förtrollningar som kastades omkring.

Det klampade utanför hytt dörren och sedan öppnades den med en smäll, en dödsätare kom in i rummet.

"Vad har vi här då fyra små förstaårs elever" skrattade dödsätaren "det blir en enkel match."

"Gå här ifrån! vad får du ut av att bara döda oskyldiga människor" sa Rose högt.

"Avada kedavra!!" Utropade dödsätaren plötsligt rakt emot Rose. Men hon var beredd.

"Protego!"det bildades en Sköld runt henne.

" jaså du kan visst några formler få se om dina kompisar också kan det"

"Crucio!!"Albus ramlade ihop på golvet och vred sig av smärta, han hade aldrig känt något liknande för inte ens när han ramlat ner från hus taket och brutit både ett ben och en arm. Han hörde Rose skrika sluta sen föll han ihop på golvet han grät över att smärtan var över den hade varit så hemsk sen blev allting knäpptyst och mörkt han föll ner i ett svart hål och landade på någonting hårt. vad hade hänt det sista han kunde minnas var att dödsätaren utropade avada kedavra den dödande förtrollningen. Så han var säkert död men han kunde höra Rose skrika och gråta hon satt på knä framför Han.nu reste hon sig upp mot dödsätaren som tog av sig huvan och man såg ett grått ansikte utan en näsa. Rose tittade förskräck på det gråa ansiktet hon visste vem det var, det var voldermort hon kände att hon började få panik hon stod öga mot öga med den starkaste trollkarlen genom tiderna, ja förutom albus dumbledore.

"Crucio!" Rose hamlade i samma smärta som Albus hade gjort för några minuter sedan och hon kunde inte göra någonting åt det och ingen kunde hjälpa henne, tvillingarna var förlamade och Albus var förmodligen död. Hon skrek av smärta. Albus som låg orörlig på golvet kisade ner på Rose sen ställde han sig upp på golvet så tyst som möjligt och försökte komma ihåg förtrollningen som gjorde att tvillingarna hade fallit ihop på golvet sen kom han ihåg den.

"Lamslå" viskade Albus med trollstaven riktad mot voldermort, den fungerade voldermort föll ihop på golvet. Albus sprang fram till Rose som låg på golvet i andra sidan hytten och grät. Albus såg Voldemort lysas upp i ett starkt ljusken sen var den borta. Han tröstade rosé som fortfarande grät, han sa att allt var över och att det inte skulle hända igen, men han visste att Voldemort inte gav upp så lätt