Unik - on hold/pausad.

Vad jag är

Kapitel 3 ~ Vad jag är

Föregående dag gick relativt sakta, eftersom att jag var hemma från skolan och minst tre av mina kroppsdelar ömmade så fort jag rörde en muskel, hade jag inte så mycket att välja på. Det slutade med att jag återigen låg ihopkrupen på min säng med boken från föregående kväll mellan fingrarna och en kopp rykande vanilj-te på det lilla bordet intill sängen, samt hade jag ställt en skål med kallvatten där ifall det behövdes. Idag, onsdag flyter på som den gör, jag hade hemskt gärna velat gå till skolan, men tyvärr går det en ilning i hela vänstra benet varje gång jag tar ett steg. Dessutom har brännskadorna inte heller avtagit särskilt ännu, och jag vill inte gärna bli kallad hjulbent eller pingvin i skolan. Det finns ändå ingen som bryr sig där ändå. Jag hade kanske behövt gå till doktorn, men även om jag gått till skolan så hade skolsköterskan ändå inte hjälpt mig. Det enda de gör hela dagarna, är att spela kort på datan och få det att se ut som om de har fullt upp utan patienter där. Faktum är att, de kan sätta på plåster och ta sprutor på eleverna, men så fort det kommer till något avancerat eller aningen blodigt säger de åt patienten att gå till någon som kan med det. Jag är helt säker på att ingen av skolsköterskorna har riktig högskoleutbildning till deras yrke, eller ens att de studerat ämnet någon gång.

Klockan är än så länge bara tjugo minuter över tolv, och mormor sa ju att hon skulle komma i eftermiddag, alltså antar jag att det dröjer ytterligare några timmar tills hon kommer hem. Efter att ha läst ut "Utsedd till krigare" för femtioelfte gången, går jag ut i trädgården och vattnar grödorna. Det växer några vilda äpple- och päron träd lite avsides vid långsidan av huset, de har växt sig stora och ståtliga nu. Jag svingar mig upp på en av grenarna som är ungefär i axelhöjd, plockar ett antal äpplen som ser goda ut, och går återigen in i köket nynnandes på en liten melodi jag hört någonstans. Alla grödor och fruktträd i trädgården växer snabbt men vissnar, konstigt nog aldrig. Det har hänt att jag och mormor åkt ut på cykelsemester i några dagar, och det spelar ingen roll hur länge vi är borta -växterna vissnar inte ändå. Jag har aldrig tänkt på det särskilt närmare, men nu när jag gör det verkar det en aning skumt. Vi har ju inga vänner eller släkt som sköter om huset när vi är borta. Inte nog med det, alla grödor som vi sår och skördar blir absolut smakrika och vackra. Äpplena blir antingen vinröda eller limegröna, vare sig de är fasta eller mjöliga -som jag inte gillar särskilt- så smakar de alla superbt. Päronen blir saftiga och gyllengula medan potatisarna blir lagom söta och är alla i samma storlek, en potatis är ungefär lika stor som en femårings knytnäve.
Eftersom att mormor säkert är hungrig när hon kommer hem, och jag inte har ätit något annat än frukost, börjar jag att göra iordning en äppelpaj dekorerad med socker och riven vanilj.
Till finalen, gör jag min speciella kalldryck. Den var något jag kom på en dag när jag var i köket och experimenterade. Det liknar något mellan en smoothie utan fruktkött och en milkshake som smält en aning. Så om man ska säga det kort, det är en dryck som kyler på sommaren. Även om det inte är sommar ännu, är det hyfsat varmt ute och man svettas lätt efter en joggingtur eller en stund ute i solen. Efter att ha ställt in pajen i ugnen, börjar jag med specialdrycken. Jag har i ett stort antal frukter och samt glass och choklad som jag låtit smälta ihop en stund. Resultatet blir en skön dryck med blå färg. Jag hällde i en hemlig ingrediens som bildade den blåa färgen.

Precis när jag hunnit klart, tagit ut pajen ur ugnen och skådat dess perfektion, hör jag mormors mjuka röst i hallen. "Äntligen hemma igen!" släpper hon ut, kombinerat med en suck. Jag skyndar till hallen -vilket inte tar lång tid- och kramar om mormor. "Jag har en överraskning till dig!" Halvt sjunger jag och halvt ropar jag medan jag går tillbaka till köket igen. "Oj, oj, vad kan det vara som luktar så gott?" skämtar mormor medan hon närmar sig köket. Hon låtsas bli överraskad och kramar om mig. Eftersom att hon har ett super-luktsinne, visste hon redan i hallen vad överraskningen var. Plus att jag gör något av frukterna i trädgården varje gång hon kommer hem.