The Opposites Official Version

KAPITEL ETT - ANASTACIA

Tack för att du läser, det betyder mycket.
Låt: Marshmello Ft Khalid - Silence

-Anastacia
Livet handlar om att lyckas. Att lyckas för mig är att bli som mina föräldrar. Att ha ett bra jobb med bra lön, en bra utbildning och en fin familj med ett fint hus och såklart en bra, stadig man med samma prioriteringar som en själv.
Jag ska bli hjärtkirurg, precis som mina föräldrar. Hela min framtid är planerad. Varenda liten detalj. Jag ska ha två barn, en tjej och en kille men innan jag skaffar familj ska jag utbilda mig på Universitet. Just nu går jag andra året på gymnasiet. Skolan är något jag brinner för. Jag lägger den mesta tiden på skolan, det ger resultat; jag har A i varenda ämne. Mamma och pappa är stolta över mig men jag vet att dem sätter stor press på mig, jag får knappt bestämma någonting själv. Men jag klagar inte, jag vet att dem vet vad som är bäst för mig och min framtid. Vänner har jag ingen tid för, i skolan sitter jag alltid ensam och pluggar. Dels gillar jag inte ungdomar i min ålder, dem är omogna och barnsliga. Det är fester varenda helg som alla, precis alla utom mig går på; dem super sig fulla och gör en massa dumma saker. Varför skulle det vara kul?

Många säger att jag är som en vuxen i en ungdoms kropp, det är dock sant. Jag har alltid verkat lite äldre än alla andra. Jag antar att det bara är så mina föräldrar har uppfostrat mig. Dem är hårda, men för mig är det okej. Jag är glad och tacksam att dem är som dem är. Annars kanske jag hade varit som alla andra i min ålder?

Jag öppnade min MacBook för att läsa nyheterna vilket jag alltid gör vid denna tiden.
"Jason McCann försvunnen från fängelset"
Jag klickande in på artikeln. McCann va allt man läste och hörde om nu för tiden, bara 21 år gammal och redan världens mest kända kriminell. Det stod att han hade rymt från världens mest bevakade fängelse och att poliser från runt om i världen letade efter honom. Jason McCann gjorde hemska saker, han var en hemsk person. Sånna som honom ska man hålla sig borta ifrån. Jag kollade snabbt på bilden som var inlagd på honom, hans slitna, mörkbruna hår, hasselfärgade ögon och strukturerade ansikte kunde man dock inte klaga på. Han var vacker, skulle mamma och pappa kunna läsa mina tankar just nu så skulle dem ha dödat mig. Det förstod jag dock. Jag hatade mig själv för att jag tyckte som jag gjorde. Jag önskade att jag hade tyckt att han var lika ful som hans insida istället. Det var något i hans ögon som gjorde mig attraherad till honom; något som jag inte kunde förklara.
Jag slog till mig själv i ansiktet. Jag var inte alls attraherad av en så hemsk människa, usch. Att bara tänka på allt han gjort gav mig kalla kårar så jag stängde ner datorn och började att fixa mig inför kvällens middag med familjen Richards.

Snacket vid middagsbordet var inget annat än jobbsnack och vuxenlivet. Ibland kunde jag bli lite trött på det. Ibland kanske det skulle va skönt och släppa lös lite. Egentligen så har jag aldrig levt ut min barndom, jag har alltid varit kontrollerad. Jag hade aldrig gjort några misstag. Jag hade aldrig skrattat på riktigt. Jag hade aldrig gråtit på riktigt. Jag hade aldrig haft ett förhållande. Det var som att jag lever i någon slags ytlig bubbla. Allt skulle vara så perfekt och bra fast det inte ens är det. Men fick inte klaga, jag hade det bra och jag hade en fin familj som brydde sig om mig och ville mitt det bästa. Det fanns så många som hade det så mycket sämre än jag. Man ska aldrig klaga på något så litet när det finns dem som alltid har det så mycket värre.

"Ana, hur går det med skolan?" Frågade Mrs Richards nyfiket.
"Det går förvånansvärt bra, jag trodde att det skulle bli lite svårare att hålla mina betyg från första läsåret men det visade sig att jag hade fel. Som det ser ut nu så har jag fortfarande högsta betyg!" Svarade jag stolt.
"Gud vad duktig du är Ana, Matt och Lisa måste va så stolta!" Sa hon glatt. Mamma och pappa nickade och log mot henne.
"Ja, hon är duktig vår dotter" Svarade mamma och klappade mig på axeln.
"Tanken är att hon ska följa våra fotspår och bli hjärtkirurg!" Sa pappa och kollade på mig. Jag nickade instämmande.
Mrs och Mr Richards såg förvånade ut.
"Men vad roligt! Om ändå Ella och Carl var som du! Ella ska bli modell säger hon och Carl.. ja, han ska bli crossförare. Jag stödjer inte deras val.." Skrattade Mr Richards.
Ella och Carl var 16 och 18 år. Man skulle kunna säga att dem var mina enda vänner. De var i alla fall dem enda ungdomarna som jag umgicks med, jag tyckte dock att dem var lite barnsliga men jag stod ut med det. Tyvärr var dem inte här ikväll för att dem skulle på någon fest som alla andra i deras ålder. Dem hade frågat mig för någon vecka sedan om jag ville följa med på en födelsedagsfest nästa månad. Dem sa att det skulle vara vuxna på plats och att festen skulle bli lugn så mamma och pappa lät mig gå och jag hade bestämt mig för att jag skulle med. Kanske skulle det bli en liten omväxling i mitt liv..

- POV
Vad Anastacia inte visste var att det skulle inte bli någon liten omväxling i hennes liv..
Allt, precis allt skulle förändras.
Hennes liv skulle bli precis omvänt.
Hon skulle älska fast hata det.
Att kärlek kan göra så mycket..

Glöm inte att rösta och kommentera för snabbare uppdatering!
/Elin

A/N
Förlåt för så kort och tråkigt kapitel men kom ihåg, allt blir mer spännande och bra om det tar lite tid;)