"Du räddade mig"

Ångest

Kl 23:00
Jag skulle precis gå och lägga mig när det knackade på dörren. Jag går långsamt mot dörren,öppnar och det första jag ser är två killar som håller om en stupfull Noel. Jag knyter ihop mina nävar så hårt att mina nävar vitnar och naglarna tränger in i min hud. Killen till vänster säger att han är en vän till Noel och att han heter Axel. Killen till höger presenterar sig inte. Jag flyttar på mig så att killarna kan bära in Noel och sedan går dom. Så fort dom lämnat huset så släpper jag ut ett skrik och faller till marken mina tårar forsar ut som ett vattenfall. Någon av killarna måste ha hört mitt skrik för någon bankar nu på dörren. Jag vill inte öppna dörren men jag gör det ändå.. där står killen som inte presenterade sig han går in utan att jag säger nåt och innan jag vet om det så står han och håller om mig hårt men inte så att det gör ont. Jag drar in hans lukt och hans värme gör mig trygg jag har nog aldrig känt så sedan pappa lämnade.
Killen släpper taget om mig och torkar bort en tår med sin tumme.
-Tack det där behövde jag, svarade jag.
-Det var så lite så , svarade killen.
-Är det ingen annan hemma än dig och Noel?, frågar killen.
-Nä, mamma är på en jobbresa, svarar jag.
-Men eran pappa då? Frågar Killen.
Jag svarar inte utan brister ut i gråt igen och snyftar "han finns inte mer" Killen kramar om mig igen och viskar tröstande ord i mitt öra. Efter ett tag lämnade killen mig och Noel som sov som en stock i soffan, jag gick upp för trappan in till mitt rum men just då när jag råkade se min spegelbild så kraschade allt igen allt mörker föll över mig och jag fick panik och började desperat leta efter ett rakblad. Jag skar mig några gånger inte djupt men ändå så att det sipprade ut blod och det räckte för att dämpa paniken. Men det gjorde ont som fan det var ända nackdelen med det hela.
Efter allt så la jag mig i sängen men det blev en sömnlös natt som vanligt.
Nästa morgon så var det torsdag och skola jag går upp ur min säng även fast det ända jag ville idag var att ligga kvar. Jag går ner för trapporna och ser Noel som fortfarande sover på soffan. Jag försöker väcka honom genom att ruska till honom men det funkar inte så jag bestämmer mig för att hälla ett glas vatten på honom. Han hoppar till och ryter "Helvete"
Jag skrattar och säger "skyll dig själv" du vet väl att du var as packad igår och var helt borta så att två av dina polare var tvungen att bära hem dig från klubben.
-Du lovade ju mig att inte bli så full igen, sa jag besviken och ledsen.
Noel mumlar "förlåt.."
Men aja det är skola för mig och jag måste fixa mig och sedan dra. Jag springer upp för trapporna igen och efter 20 minuter så är jag klar med sminket och ska välja kläder. Eftersom det börjar bli lite kyligt ute så får det bli ett par svarta Jeans med hål på knäna och en hoodie.
Kl 07:30
Blake hämtar upp mig med sin moppe och skjutsar mig till skolan.
Efter några minuter är vi framme och jag hoppar av moppen och tackar Blake för skjutsen. Jag går mot skolan och till mitt skåp och sedan till A huset där jag ska ha mina lektioner idag. Skoldagen är trög men går hyfsat snabbt.
Kl 15:00
Jag slutar för dagen och det är dags att åka hem till bakfulla Noel. Eftersom Blake slutar senare än mig och Noel är bakfull får jag ta bussen hem men jag bestämmer mig för att hoppa av vid Ica och köpa ben&jerry och Cola till Noel eftersom jag är världens bästa syster. När jag handlat så bestämmer jag mig för att gå hela vägen hem även fast det ser ut som att det ska börja regn. Det är ungefär 2km hem men jag gillar att gå hem ändå, jag pluggar in mina hörlurar och sätter på topplistan på shuffle på Spotify. Just då kommer det på en låt som Noel har skrivit som jag faktiskt gillar.

Kl 16:00
Jag kommer hem och ropar "HEJ" jag får ett svagt "hej" tillbaka från Noel. Han sitter i soffan och kollar på någon serie på Netflix och jag antar att han legat där hela dagen. Jag går fram till soffan och lägger fram colan och glassen på soffbordet och Noels mun bildar ett stor O
-Är det där till mig?, frågar Noel.
-Ja dummer, svarar jag.
-Åh du är verkligen den bästa lillasystern, säger Noel. Han reser sig upp och kramar mig och jag kramar tillbaks. När han har släppt mig så säger vi i kör "ska vi beställa pizza och kolla på teen wolf?" Vi båda börjar gapskratta och säger "smurf" Jag ringer till pizzerian och beställer två pizzor med hemkörning eftersom ingen av oss orkar gå ut i regnet. Efter en halvtimme så kommer pizzorna äntligen. Vi sätter vid matbordet och ska precis äta när jag ser Noel stirra på min arm med både en arg och orolig blick. Jag hade med ren varna dragit upp min tröja så att såren som jag gjort inatt syntes.
Noel öppnar munnen men det kommer inte ut några ord jag vet inte vad jag ska säga utan det ända jag kommer på är "förlåt"

Hur ska detta gå? Jag hoppas ni tycker
om denna novellen för jag har ju lagt ner mycket tid på den just nu är klockan 01:20 och jag borde egentligen sova men var verkligen tvungen att skriva av mig//kram från ett Hov1fan