Through the dark

Kapitel 9

Jag känner för att pröva något nytt så jag skriver detta kapitel i tredje person, säg gärna till vad ni föredrar för P.O.V i kommentarerna där nere!! Återigen förlåt för ett kort kapitel, skriver på min telefon då jag har mycket i skolan och därav inte får tillgång till dator...

---

Flickan öppnade dörren till hotellrummet och kollade sig omkring, hennes mun formades i ett leende när dörren stängdes igen och hon började hoppa upp och ner, skrattandes.

Hon lugnade sig fort och kastade upp sitt hår i en knut mitt på huvudet, något som fick henne att se ut som lilla my i mumintrollen. Leendet lämnade inte flickans läppar, inte ens när hon lade sin kropp ner i sängen, armarna utsträckta över den enorma sängen. Ett högt ljud skar genom tystnaden, en ringande telefon var orsaken till ljudet.

Flickan drog upp telefonen ur byxfickan och leende blev ännu större, om det ens var möjligt.

''Hi! Elzira speaki-...''

Hennes röst dog bort och leendet smälte sakta bort, precis som en isglass under en gassande sommardag. Hennes ansiktsuttryck ändrades fort, så fort att många skulle tvivla på om det ens var möjligt. Hon nickade in i telefonen och hennes ögon visade en ledsam blick.

''So, what are we going to do about this?'' Frågade hon till rösten på den andra sidan av telefonen. Åter igen nickade hon och mumlade fram ett flertal 'Yeah,mhm, okay'.

''Okay see you in a bit, bye'' flickan avslutade samtalet och ställde sig upp i rummet. Hon gick snabbt in till badrummet och man kunde höra vaga, snyftande ljud. Hennes värld hade plötsligt vänts upp och ner.

---

Pojken kollade ner på telefonen i hans händer. Problemet som uppstått mellan de två människorna visade sig vara större än väntat. Han suckade ljudligt och ställde sig upp ur den gråa soffan. Gick fram till spegeln och studerade sin spegelbild. Tankarna snurrade runt i hans huvud och snart böjdes hans huvud ner mot golvet, en moloken blick visade sig.

De två människorna som för en timme sedan i princip kommit överens om att knappt träffas igen skulle ses om en halvtimme. Att prata om ryktet som spridit sig, snabbare än elden, var uppdraget Harry lagt på dina axlar. Pojken gick in till hallen, drog på sig sina skor och en ren skjorta över den vita t-shirten. På huvudet satte han en mössa för att täcka de bruna lockarna. Han räckte sig efter nycklarna och sin iPhone. Med allting packat och klart gick han ut genom dörren, ut till den kalla London dagen.

Solen hade börjat skymma och vad han visste var att flickan som skapat så stora rubriker redan skulle hem imorgon, om det var möjligt. Vägen till bilen tog lång tid och under alla de tunga stegen, hängde pojkens huvud, nästintill livlöst, stirrande ner mot marken.

Han låste upp sin Range Rover, öppnade bildörren och satte sig i den svarta bilen. Pojken tog fram sin telefon och komponerade ihop ett sms till flickan.

'I'm on my way now, see you in 10.

-H'

Han stoppade tillbaka telefonen och stängde bildörren om sig. Händerna rörde sig mot ratten och även om det tog lång tid för honom att få allting till rätta så lyckades han. Bilen startades och med skakiga händer körde han ut från uppfarten. Med båda fötterna på pedalerna gasade han snabbt iväg från sitt hem, ut på motorvägen, påväg till Elzira.

Även om resan kändes som en evighet var pojken snart framme. Med svettiga handflator steg han ut ur bilen för att sedan låsa den och torka av sina händer på de svarta jeansen. Med skakiga steg gick han fram mot hotellet.

Väl framme vid receptionisten harklade han sig. Rösten var skakig och man kunde märka av pojkens nervositet.

''Erhm hi, I'm looking for Elzira Persson I think she stayed here right?''

Receptionisten insåg snabbt vem som stod framför henne och hon nickade villigt, förklarade vilket rum det var och erbjöd sig till och med att följa Harry till rummet så att hon visste att han kom rätt. Harry nekade hennes erbjudande men tackade så hjärtligt oavsett.

Med långa steg gick Harry till dörr 208, dörren som Elzira gömde sig bakom. Han knackade lätt på dörren och torkade av sig åter igen på sina svarta byxor, svetten praktiskt taget rann i pojkens handflator. Han försökte övertyga sig själv om att det inte var någon fara, han skulle bara förklara för flickan hur läget låg till och hur de skulle lösa de kommande situationerna och veckorna.

Dörren öppnades sakta och bakom dörren gömde sig en flicka, hennes vanligtvis gröna ögon var blodsprängda och sminket som tidigare prytt hennes ansikte var ett minne blott. Det syntes på henne att hon gråtit.

Harry steg snabbt in i rummet och omfamnade flickan, tårarna rann yr hennes ögon och hon grät ut all sin oro i pojkens famn. Synen var något som många skulle känt sig berörda av, en pojke, en flicka, de omfamnade varandra och sökte stöd hos varandra.

De båda två sökte något som den andre hade, de båda två sökte något som båda saknade, de sökte kärlek, vänskap men framförallt så sökte de en trygghet som de inte funnit hos andra människor.

''Don't you ever think I'm going to leave you now Elzira'' mumlade pojken i hennes hår.

Dessa två personer hade knappt känt varande i en hel dag innan de slungades in i detta drama, vad hade de någonsin gjort för att förtjäna det?