10. Mamma

169 4 0
                                    

Veckan niorna var i Berlin.
Alices perspektiv
Kl var 18 och jag hade utvecklingssamtal. Jag och min lärare satt och väntade på min mamma som aldrig brukade dyka upp på möten eller sånt som handlade om mig. Jag hade försökt ringa henne flera gånger men hon bara klickade mig. Mina tårar höll ännu en gång på att rinna ned för mina kinder. Jag valde att försöka ringa min Pappa för att jag tyckte att det var ganska pinsamt att min mamma inte brydde sig om mina betyg. Eller rättare sagt brydde sig om mig. Min pappa har jag inte haft så mycket kontakt med eftersom att han var beroende av droger när jag föddes så han flyttade långt bort så mamma och jag kunde leva ett normalt liv utan droger och alkohol. Mamma blev ett par år senare också beroende så jag var tvungen att ta hand om mig själv. Min pappa har nu startat ett nytt liv och ny familj. Jag jobbar varje tisdag, onsdag och fredag för att tjäna pengar till mat och kläder och även ibland en mobil. Jag hörde att några signaler gick fram och sedan hörde jag "hej du har kommit till Niclas, jag kan tyvärr inte svara men lämna ett meddelande efter tonen".
- förlåt Marie men han svarar inte heller och mamma är hemma och är förmodligen neddrogad eller Full.
- det är lungt. Om du vill så kan du och jag gå igenom dina betyg så du vet vad du behöver jobba på mer?
- okej. Sa jag men en suck.
Vi pratade länge om mina betyg kl började närma sig 20 och Marie var tvungen och gå hem men hon erbjöd mig skjuts hem så jag inte behövde gå hem själv i mörkret. Vi gick mot lärarrummet för att hämta hennes saker när vi hörde flera ganska höga smällar. Hon tog tag i min arm och drog in mig i en städ skrubb. Vi såg flera svartklädda ungdomar springa runt utanför. Marie fipplade upp sin mobil i fickan och ringde polisen. Jag var helt i chock och mina tårar ringlade sig ner för mina kinder. Efter en stund var det tyst och vi hörde två polisbilar utanför. Efter två minuters tystnad så hörde vi ett skott. Någon hade blivit skjuten. Det var inte jag eller Marie det var nog inte heller tjuvarna eftersom de har nog redan lämnat skolan för flera minuter sen. Vi hörde några knackningar från dörren och Marie kikade ut genom de lilla fönstret. Det var en av poliserna som öppnade sakta dörren.
- är ni oskadda?
- ja vi är okej men var det någon som blev skjuten?
- Aa men vi vet inte vem det är det är inte vi som skjutit henne, så de måste vara någon av inbrottstjuvarna.
- hon? Sa jag oroligt med tankarna i huvudet.
- Aa det är en medelålders kvinna som har blivit skjuten på skolgården.
Ännu fler tårar började rinna ned för mina kinder medan jag ställde mig och sprang ut på skolgården. Där log hon min egen mamma skjuten i bröstet. Jag fall ned på knä utanför porten till skolan medan jag kände hur Marie och polisen kom bakom mig. Marie satte sig oförstående på knä bredvid mig och kramade om mig.
- är det din mamma?
Jag fick inte fram ett ord ur min mun, jag nickade sakta istället och bröt ihop ännu mer. Jag försökte ställa mig upp på mina darrande ben. Och jag tog snabbt upp min mobil jag ringde pappa flera gånger utan svar. Jag försökte istället med Hanna, hennes mobil var död. Den sista jag hade hopp var för Albert. Jag stod där med en darrande kropp och höll tummarna på att han skulle svara.
- hej älskling, hörde jag han svarade lite förvånat.
- Albert? Var det ända jag fick ut ur min mun och sträckte sedan iväg mobilen till Marie.
- hej Albert, detta är Marie. Din mattelärare.
- vad har hänt? Jag kunde höra hela hans röst sprang ut i tårar och jag tog tillbaka mobilen från Marie.
- Albert mamma ... har ... blivit skjuten. Hon är d..öd.
Han blev helt stum och sedan hördes ett till skott men lite längre ifrån.
- vart är du?
Jag svarade han inte
- hallå Alice, alice vart är ni?
- vi är på skolan.
- Emil ring din pappa och säg att Hanna ska ringa Marie. Här är hennes nummer. Hör man Albert säga till Emil i bakgrunden. Sedan hördes bara två skott till....
__
Inte så bra men vill någon ha dirty?

First kissМесто, где живут истории. Откройте их для себя