First kiss

21.

Två månader senare
- NEEEEJ! Skrek han bakom mig.
- snälla Alice! Fortsatte han.
Jag kände pressen bakom mig, jag kunde känna hur hans springande steg närmade mig. Innan jag hann ta steget ut från bron kände jag hur någon greppade tag i min arm och drog ned mig från kanten. Jag vände mig sakta om medan jag kände att personen bakom mig skakade och pustade ut av lättnad.
- Alice snälla gör aldrig om det igen. Jag ska vara här för dig, jag och Albert ska vara här för dig.
Jag fick inte fram ett ord inte ett enda ljud, men jag kramade om personen som stod framför mig.
-jag älskar dig, Hanna.
- jag älskar dig med.
-ALICE? ÄR DU OKEJ? Innan jag svarade kramade han om mig.
- jag är okej. Sa jag med spräckt röst och tårarna tog för första gången plats i mina ögon.
- Alice varför, jag trodde du mådde bättre. Men jag har verkligen en sak att säga till dig som jag skulle sagt vid ett annat tillfälle men jag antar att det passar bra nu. Sa Albert medan han tog tag i mina händer och kollade djupt in i mina kristallblå ögon.
- jag vet att vi fortfarande är barn och unga men våran kärlek till varandra är så stark som om vi vore vuxna. Allt som du har gått igenom och upplevt ska ingen behöva gå igenom. Men jag vill verkligen att du ska veta att jag älskar dig och kommer alltid att göra. Skulle du försvinna från mitt liv och inte längre vara här hos mig skulle både min själ och mitt hjärta förstört. Jag skulle verkligen inte klara mig utan dig. Även om vi har dalar har vi varit på toppen också. Det här är inget frieri mer ett löfte från mig till dig att alltid finnas här för dig och aldrig försvinna.
Han satte sig ner på knä och fortsatte.
- Jag vet att man brukar ge en ring men som sagt detta är inget frieri så jag köpte det här istället.
Albert tog upp en avlång liten låda och öppnade den försiktigt från fickan. I lådan låg ett diamant halsband med ~aa~ ingraverat. Flera tårar hade nu lämnat mina ögon av lycka och i hela mitt liv hade jag aldrig varit så glad och Albert hade fått mig att glömma bort att vi stod på en bro jag försökt hoppat från. Att Hanna står bredvid oss och gråter. Men tydligen hade Hanna och/eller Albert ringt både polis och ambulans som nu stod runt om oss.