¿ Are you my type ?

Kapitel 1

~ Amanda's pov ~

Jag öppnade sakta ögonen och bländades av

det starka ljuset som smög in genom gardinspringorna. Jag satte mej upp i sägen och kollade på klockan ~ 09.43 ~ visade den.

perfa! Tänkte jag nu har jag lite tid att fixa.

Aah idag jag ska flytta till den andra familjen i stockholm om ni undrar.

Jag är ganska närvös på hur den familjen kommer reagera på mej och alla andra människor i stockholm.

Jag gick in på toan och tog av mej mina sov kläder och gick in i duschen och duschade av mej.

När jag var klar så gick jag ut ur duschen och smörjde in mej med body lotion sen tog jag på mej kläder.

Idag fick det bli en vitt tröja med knappar bak i ryggen och ett par taijta svarta jeans.

När jag var klar gick jag ner och åt frukost.

- Gumman hur känns det nu då? Frågade mamma.

- Vad då? frågade jag osäkert.

- ja med att du ska flytta oså.

- jaha jag är ganska nervös på vad dom ska tycka.. Tänk om dom inte änns gillar mej..

- Amanda tänk inte så! Klart att dom.kommer gilla dej. Sa Mamma och pussade mej på pannan.

- Tack mamma! Jag kommer sakna dej så mycket. sa jag och kännde en tår rinna ner för min kind.

- Jag kommer sakna dej med. Men jag är ju bara ett telefonsamtal bort så det är bara att ringa om det är nått.

- Mmh. sa jag snörvlande.

~  2 timmanr senare  ~

- Amanda är du klar så att vi kan åka? skrek mamma från trappan.

- Jadå, Jag kommer! svarade jag.

Jag kollade en sista gång på mitt rum. Jag kände hur mina ögon lock brändes och hur tårarna rann ner från min kind.

Jag stångde dörren och gick ner från trappan till mamma och dom andra.

Jag kramade om mina syskon och sa att jag kommer sakna dom.

- Hej då, jag kommer sakna er alla men det är bara att ringa om det är nått. sa jag med gråt i halsen.

Nu satt jag och mamna i bilen. Jag kollade en sista gång på vårt röda lilla hus.

- Hej då. viskade jag samtidigt som mamma började köra.

Mamma la sin hand på mitt lår.

- det kommer gå så bra Amanda du behöver inte vara orolig. sa hon.

- Jag kommer sakna dej så mycket! sa jag.

- och jag dej. svarade hon.

- Amanda vi är framme nu.. sa mamma samtidigt som hon skakade på mej så att jag skulle vakna.

- mmh sa jag och öppnade ögonen.

Jag tror jag tappade hakan bokstavligen.

Vi stog utanför ett stort vitt hus med en jätte stor grön trädgård.

Jag hoppade ur bilen med mama efter mej.

Vi packade ut alla mina grejer ur bilen och gick och plingade på.

Efter nån minut så öppnade en kvinna.

- Hej det måste vara du som är Amanda? frågade hon..