Första året på Hogwarts

Kapitel 2

KAPITEL 2
Nästa morgon vaknade Jaqueline av att solen sken in genom fönstret. Den här natten hade hon lyckats klamra sig fast i sängen. Hon steg genast upp, idag var det en viktig dag.
Hon kastade en snabb blick på spegeln. Hon hade mörka ögon och långt svart hår som gick till höften, hårbandet hade lossnat och just nu stod håret rakt upp och ner, det gjorde det alltid på morgonen. Hon redde hastigt ut håret och samlade ihop det till en hög hästsvans. Sedan klädde hon på sig.
Kofferten stod redo och på den var buren som Billy skulle vara i. Han låg och sov på hennes säng ännu så hon lyfte snabbt upp honom och la in honom i buren, som tur vaknade han inte.
-Upp och hoppa nu och kom ner och ät!
Mrs. Clarences röst hördes bra till övre våningen. Hon hörde hör något som dunsade i golvet i rummet bredvid. Antagligen Oliver, barnen i familjen Clarence faller ofta ur sängen.
Jaqueline tog sin koffert och buren med den sovande Billy i och skuttade glatt ner för trapporna.
Efter frukosten läste hon lite i en av hennes nya skolböcker.
Hon var väldigt spänd på alla de olika ämnen, Edward och Oliver babblade på om att i trollkonst historian hade man ett spöke till lärare vilket lät rätt fräckt, dock var hennes tvillingbröder ofta ironiska så hon tvivlade på om det nu var så spännande, de hade också berättat om ett snällt spöke som skulle heta Peeves som slängde ner godisar åt barnen och en vaktmästare med hans katt som hjälpte folk med läxor och var allmänt snälla, nåja om det nu var sant lät det ju bra, de hade bara lite konstiga blickar för sig då dom pratade om den saken.
-Ja då åker vi då! vrålade Jaquelines mamma in i huset åt precis ingen.
De hoppade in i mugglarbilen och körde iväg mot King's cross.
Mrs. Clarence körde alldeles för hårt och körde nästan på en annan bil, mugglaren i bilen tutade ilsket och hötte med knytnäven ut genom det öppna fönstret och ropade nåt i stil om att det säkert kom en skråma på hans bil.
-Vad har den där mugglaren för anledning att tuta sådär åt mig då?! Jag är en mycket bättre förare än han iallafal! mrs. Clarence hötte med knytnäven tillbaks till mugglaren som svängde in på en annan väg.
-Hur fick du tag i det där mugglar körkortet egentligen, så som du kör? Jaquelines papa tittade nyfiket på sim fru.
-Jaa jag vart ju tvungen och använda några Confundus-besvärjelser på min lärare, svarade hon obesvärat.
När de var framme vid King's cross hoppade Jaqueline ut ur bilen. Hon sprang in i på perrong 9 och 10 tillsammans med sin storasyster Melanie och dök upp på perrong 9 3/4.
Hon gav sina föräldrar en snabb kram och sa hejdå.
-Nåå lilleplutten kommer sakna mammis och pappis, sa Oliver och la huvudet retsamt på sned.
Jaqueline besvarade det genom att rikta en spark mot sin bror och gav honom fingret, det hade Edward lärt henne att göra.
-Hörru det där såg jag inte, sa Oliver och flinade. Vem har lärt dig det då?
Edward flinade stolt och pekade på sig själv.
Jaqueline hoppade på tåget precis innan dörrarna stängdes. Hon bestämde sig för att sitta med Melanie och kånkade iväg efter henne med kofferten med buren med knizzlaren i högst upp.
Melanie gick raskt in i en kupé där hennes vänner satt och väntade på henne.
De började ivrigt prata om allt som hänt på sommarlovet och om Melanies nya uggla, hon hade döpt den till Isidor.
Jaqueline fick plötsligt syn på en liten flicka med rödbrunt axellångt hår och mandelformade blå ögon. Hon såg väldigt snäll ut. Bredvid henne satt en flicka med samma färgs hår i en lång fläta som låg ner över axeln på henne, samma ögon, det måste vara hennes storasyster.
-Hej, sa flickan och log försiktigt.
Hon måste ha märkt att Jaqueline tittade på henne.
-Hej, svarade hon. Vad heter du?
De stora flickorna märkte den knappt, de var fullt upptagna med att prata om nån pojke som skulle vara så snygg som gick i deras årskurs.
-Hannah, och du?
-Jaqueline, sa hon.
Just då kom en liten rund häxa inrullandes med en vagn full med mat.
-Vill ni ha något att äta? undrade hon vänligt.
Jaqueline var inte särskilt hungrig så hon beställde inget.
En av Melanies vänner köpte en hög med kittelkakor som de alla delade på och en annan köpte lite Bertie Botts bönor i alla smaker.
Jaqueline hade hört att det verkligen var alla smaker, som spya, daggmask och öronvax, som tur fanns det goda smaker också, som jordgubbe, blåbär eller nåt sånt.
Jaqueline och Hannah berättade lite om sig själva, sin familj och sina husdjur.
Hannah och hennes syskon var havblodiga eftersom deras pappa är halvblodig och mamman mugglarfödd. Hon hade två syskon, en lillebror som var sju år och en storasyster som var lika gammal som Melanie, alltså 17.
Hon hade också fått en egen uggla, Hannah berättade att den hette Cholé. Hannah själv hade en katt som hette Milona, Milona var orangefärgad med orangebruna ränder, vit mage och vita tassar.
När Jaqueline berättade om knizzlaren Billy blev Hannah väldigt förvånad, man måste nämligen ha licens för att äga en knizzlare, det har hennes pappa. Hon berättade också om sin mamma som var metamorfmagus och hennes underliga tvillingbröder.
De började närma sig skolan och bestämde sig för att gå och byta om.
Jaqueline log för sig själv, hon hade fått en vän förutom grannpojken Oscar med det rufsiga kastanjebruna håret.
När Hannah och Jaqueline klev ut ur tåget var det redan fullt med folk och de knuffades hit och dit av äldre elever som var påväg nånstans. Jaqueline tänkte att de kanske ska följa efter alla andra och skulle just säga det till Hannah när en hög dånande röst ropade:
-FÖRSTA ÅRS ELEVER HIT! ALLA FÖRSTA ÅRS ELEVER HIT!
Rösten var stor och stark och hördes över myllret men ändå lät den inte ansträngd utan naturlig.
Hannah drog med sig Jaqueline mot rösten. Jaqueline såg då vem det var som hade ropat så högt, det måste vara halvjätten Hagrid med det långa skägget och håret.
Första års eleverna åkte sedan båt till skolan. Hannah och Jaqueline hamnade i samma båt som två andra flickor, Oscar och hans kompis.
Den ena flickan hade blågrå ögon och vågigt vitblont hår som gick ner till skuldrorna  på henne. De andra flickan hade ljusbrunt rakt midjelångt hår och gröna ögon. Dom såg båda snälla ut och log försiktigt.
Den blonda flickan hette Cecilia och den med brunt hår hette Elvira.
Oscar hälsade glatt på henne.
-Hejhej, svarade hon och log.
Oscar flinade glatt och strök undan sitt hår ur ansiktet.
När de hoppade i land gick de först genom en port med bevingade vildsvin på och fortsatte in i slottet och längs en marmor trappa.