Blue fire

kapitel 5

Sam sa med en ledsen röst:

- Okej, som du vill...

Han  vände sig om och vände sig sakta tillbaka. Hans ögon glöddde. Jag som förut trodde att hans ögon var lysande så skulle du bara veta hur mycket dom glödde nu. Han hade ett mer skarpt ansikte nu eller mer än förut ialla fall. Och hans öron var spetsiga, och hans tänder. Det var huggtänder dom var spetsiga och skulle säkert kunna slita upp hela min hals på ett bett. Det är väll det dom är till för I guess. Sams blick flackade sig bort från mina ögon. Jag tog min hand och rörde hans ansikte det var lent och felfritt. Han var så vacker. Onaturligt vacker. Och jag kände att jag bara inte kunde stå emot att kyssa honom. Jag tittade in i hans ögon och böjde mig fram och gav honom en kyss mitt på munnen. Han tittade in i mina ögon med sina glödande gröna ögon och böjde sig fram och svarade min kyss med att kyssa tillbaka. Jag lade min hand om hans kid och kände hur han förvandlades till sitt vanliga jag. Vi fortsätte att kyssa varandra där på stenen under den bara himmlen som nu var full av stjärnor.

Nu ville jag stanna tiden. Jag ville stanna här vid stenen och vara kvar här med Sam. Glömma allt annat och tänka att det bara är vi ensamma i hela världen. 

Sam tittade på mig med sitt gulliga leende( gulligare nu än förut ) och sa:

- Hoppa upp på min rygg.

- Är du säker?

- Jaa, jag lovar. Lita på mig.

Jag hoppade upp på hans rygg och han började springa. Supersnabbt. Över blåbärsris, kvistar och allt annat jag kan komma på finns i en skog. Jag kände hur vinden träffade mitt hår. Och jag kände mig fri. Jag hade ett leende som var större än någonsin. Det var faktiskt länge sedan jag hade känt mig  så här fri.