Blue fire

kapitel 8

Nu tänkte jag skriva kapitel 8 det kommer inte att bli lika långt som det andra men jag hoppas att ni komer att gilla kapitlet! <3 ;*

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 -Nej jag är inte typ 200 år eller så. Jag föddes som en vampyr så att jag är 16. Men vi som är födda som vampyrer vi kan åldras när vi vill.

- Okej ville bara vara på den säkra sidan. sa jag med med ett skratt.

Men jag kom på vad Leona hade sagt till mig. Jag var en härskare. Ska jag berätta för Sam eller? Då märkte jag att Leona tittade på mig och då hörde jag en röst innom mig som sa:

- Ja ,jag kan läsa dina tankar och skicka tankar. Det här är det ända sättet att prata utan att Sam och August ska höra oss. Berätta för Sam.

Leona gav August en blick som sa att han skulle ge sig iväg. August gick ut men en liten jättesöt katt kom in. Katten hade gröna ögon och en kolsvart päls. Den gick fram till mig och började stryka sig mot mina ben. Ååå, vad jag älskar katter.  Leona tittade argt på katten och sa:

- Försök inte Ziatra!

Katten växte sig större och började likna en människa. Nu var det plötsligt en tjej som stod där. Hon hade mörkt hår, olivfärgad hud och tydliga kindben. Och framför allt så hade hon puppiller som på en katt. Ögonen var verkligen gröna. Ziatra var verkligen vacker. Hon log med alla 32 tänder och hälsade:

- Det är jag som är Ziatra. Jag är en... ja du såg ju själv...

- Det är jag som är Hailey. 

Ziatra slängde på håret och gick ut ur rummet.

- snygg tröja föresten. sa Ziatra med ironi i rösten

 Jag tittade ned på min tröja det var en oversize tröja där det var en bild på the simpsons. Kan det bli pinsammare.

 Nu var det bara jag Sam och kvar i rummet. Hur skulle jag förklara allt för Sam. Det var alldeles tyst i rummet och jag kände mig jätte nervös. Vad skulle Sam säga. Skulle han sluta vara med mig för att jag är en härskare. Jag hade inte äns fått en riktigt bra förklaring till allt själv. Men jag måste improvisera.

- Jag fick en förklaring till varför mitt ben blev blått. 

Sam lyssnade noga och tittade säkert in i mina bruna ögon. Jag fortsatte:

- Jag är en härskare. Leona förklarade var det var men det är mycket jag inte vet ännu. Så jag berättar det jag vet. Jag måste ha ärvt mina krafter av en släkting, jag vet inte vem men jag vet att det är någon i min släkt. Och jag förvandlades lite när jag utsattes för övernaturliga krafter. Men jag vet inte vilken kraft jag har eller hur jag ska hantera mina krafter. 

Nu hade jag sagt det. Nu var det klart, nu vet Sam om det det. Men det kändes konstigt att berätta det för honom. Det är inte att jag inte litar på honom det gör jag verkligen. Det kändes som att det var så mycket att ta itu med. Vampyrer, härskare, katter och vad kommer mamma, Sam och styvlosern att säga?

Sams ögon blev stora. Och han sa:

- En härskare Hailey. Vet du hur stort det här är?! och hur mycket kraft du har!? 

- Ja jag vet men...

Det kändes som att det inte var en gåva som Sam säger. Det känns som om det är en förbannelse över mig. Jag vill tillbaka till tiden man gick i skolan och var med sina kompisar, se på the simpsons med Sam. Alla dom där sakerna kändes underbara att bara tänka på. Jag kunde inte hålla inne allt längre. 

Mina ögon blev fyllda med tårar och det kändes som om hela världen gick sönder. Sam var snabbt framme hos mig och höll om mig. Jag grät som ett litet barn i hans starka famn.