Next destination--> famous

22. Sårad?

(Mijo's pov)

"Det är bara att....att allt detta med den där jävla Eve" säger han oroligt och tittar in i mina sorgsna ögon.
Jag nickar och vänder blicken mot pianot igen.
"Men du allt kommer bli bra jag har ju alla er, oroa dig inte hon ska inte kunna störa mig längre" säger jag så lugnande jag kan mot Tae. Han omfamnar mig snabbt och jag kramar honom försiktigt tillbaka.
"Okej " viskar han in i min nacke.

Efter en stund tar han och tittar på mig med en ansiktsuttryck som jag aldrig sätt på honom förr.
"Vem var den där killen Unkown?"
"Hans namn är U-Kwon inte unkown och han är bara en gammal barndomsvän som jag inte sätt på ungefär 5-6 år och vi träffades när jag bodde i Korea när jag var typ 2, han är inget mer än det" säger jag och skrattar.
Tae nickar långsamt och tittar underligt upp mot taket.
Jag lägger huvudet på sne och tittar upp på honom.
Han tittar ner på mig igen och ler, jag ler ett stort leende tillbaka.

Det blir bara senare och senare så Tae går hem och jag är ensam hemma, jag är helt trött så jag gör mig i ordning och slänger mig ner i sängen som är så skön att mina ögon sluts och jag blir tagen av mörkret. Jag somnar snabbt och låter landet av drömmar ta mig med de.

Nästa morgon vaknar jag av de första solstrålarna letar sig upp på mitt ansikte och släpper in ljuset innanför mina ögonlock. Jag slår snabbt upp mina ögon och glömt gårdagen. Jag går in i min WIC och väljer ut ett part svarta slitna jeans och en kortärmad röd hoodie, jag tar och sminkar mig lite och sätter mig direkt vid pianot och tänker börja spela in. Men precis då så ringer det på dörren så jag suckar och går ner och öppnar.
"Hej Mijo" säger Tae med ett stort leende.
"Hej Tae?"
"Jag hade tråkigt de andra hade gått och jag bestämde mig för att komma över vad håller du på med?" Ler Tae mot mig.
Jag nickar och visar han upp på mitt rum medan jag förklarar att jag skulle just spela in min låt och skicka iväg den.
När vi kom upp så satte jag mig vid pianot och lät Tae hjälpa mig spela in.
"Efter att vi skickat iväg detta skulle du vilja gå och ta lunch?" Frågar Tae och jag nickar och ler åt idén.
Jag börjar spela melodin och sjunga min nya låt -Silent scream- och Tae styr inspelningen.

Efter en stund är vi klara och Tae fixar så vi kan skicka över den till mina låtskrivare och det gjorde vi.
"Äntligen klar med den! Nu är det bara att börja på en koreanska hahha" säger jag och pustar ut.
"Japp men det får vänta nu är det lunch dags och jag vet direkt vart vi ska!" Säger Tae och tar min hand och drar mig ut där ifrån och bort mot något ställe.

(Thelma's POV)

Jag är ute och går för att rensa mina tankar och ta in den friska luften i mina lungor. Jag bara gick runt i staden och tillslut hamnade jag i en park en park som Suga tog med mig till för någon vecka sedan eller så det var en helt fantastisk tid det är så härligt att hänga med honom. Jag suckar för mig själv och tittar upp från mina fötter och joggar lite istället tills jag tvärstannar när jag ser vem som är påväg gående mot mig... U-kwon... Nej hoppas han inte redan sett mig tänker jag och vänder mig snabbt om och försöker göra mig så mycket osynligt som jag bara kan men det var redan försent för när jag vänder på klacken hör jag hans röst ropa.
"Thelmis?!" Så jag vänder mig snabbt om och ler ett stelt leende och säger hej.
Han ler mot mig och stannar när han kommit fram. Han kramar mig men jag kramar inte tillbaka jag står där mest helt tom och pinsam men han värkar inte bry sig direkt.
"Jag har saknat dig Thelmis" säger han och ler ett soligt leende. Jag bara nickar försiktigt och säger med en liten irriterad ton.
"Kalla mig inte så!" Han tittar chockat på mig och sedan ner med lite besvikelse i hans ögon.
Vi står där en lång stund med en stel tystnad mellan oss innan han börjar prata igen och jag bara tänker på sätt jag skulle kunna fly där ifrån och precis som jag har kommit på en ursäkt tittar han in i mina ögon och jag öppnar munnen för att säga min ursäkt men jag hinner inte säga ett ord innan hans läppar sluter sig med mina och han håller sina händer runt mig och jag får lätt panik jag besvarar inte kyssen och försöker knuffa bort honom men han är för stark... Fan...

(Suga's pov)

Jag går igenom parken som jag tog med Thelma för inte så länge sedan och tänker på våran härliga tid här tillsammans och allt kul vi höll på med. Jag bara går runt på gräset tills jag ser Thelma och jag går genast snabbt ditåt med ett leende men det försvinner snabbt när jag ser vad det är som händer... Hon står där och kysser den där killen som de träffade inne på starbucks. Utan att jag ens visste om det känner jag ilska, besvikelse och sorgen komma bubblandes inom mig jag vänder snabbt på klacken och börjar jogga långt långt därifrån.... Har hon haft en kille hela tiden? Har jag fått helt fel signaler? Jag trodde hon gillade mig? Var det inte sant? Alla möjliga sorters frågor strömmar in i mitt huvud när jag joggar snabbare hem långt bort därifrån jag känner några tårar bränna bakom ögonlocken. Varför kände jag såhär? Vi var ju inget bara vänner så hon var ju inte direkt otrogen... Men det sårade mig djupt.. Vad fan är det för fel på mig...
Är jag kär?

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Hallå där nytt avsnitt igen Gud vad kul hoppas ni gillar den! Äntligen så har hon skickat iväg sin låt! Men tror ni att Tae menade lunchen som en date hmmm jag vet inte? Och starkare, suga är han kär? Och helt plötsligt blev krossad! Vad hände egentligen hur kommer allt bli som vanligt kommer det ens? Vänta och se vet ja! Ha det bra<3
(Låten är där uppe ifall ni vill höra den;) )

~Biiirdie