Det var en varm vårdag i maj, jag satt utanför min nya skola och väntade på att den skulle öppna så att jag kom in.
Jag kanske ska presentera mig? Mitt namn är Amelia, jag är 17 år och jag har precis flyttat från Karlstad i Värmland till Stockholms innerstad. Jag vet, visst är det allas dröm men något jag verkligen hatar är dessa snobbiga stockholmare.
Allt började med att min pappa bytte upp sig till chef för ett företag och han var tvungen att flytta till Stockholm där huvudkontoret fanns. Mamma som hade det lite svårt fick säga upp sig från sitt arbete som hon kämpat för att få.
Jag då? Jag får byta från min gymnasieskola till en annan men som tur är behöver jag inte gå om min linje utan jag hoppar bara in nu mitt i terminen. Skumt va men så är det.
En kvart innan skolan öppnade så har de samlats lite mer ungdomar på skolgården och sen börjar alla gå in. Okej så skolan låses upp kvart i nio, sa jag tyst för mig själv..
DÅ KÖR VI DÅ!
Inne i skolan var det nu fullt med folk alla tjejer hade långt hår blondt eller brunt eller ombre färgat och jag själv hade lagom långt hår som gick nedanför skulderbladen, det var färgat i en mörkbrun kastanj färg . Tjejerna hade även senaste modet i kläder.. Visst jag hade också dr denim jeans och bondelid tröjor i min garderob men jag vet att jag inte kommer försöka se ut som dessa tjejer.
Idag var jag klädd i ett par mörkblå denim jeans, ett linne med olika mönster och ett par leopard mönstrade fake Vans. Jag följde skyltarna och till sist stod jag utanför rektorns kontor. Jag fick komma in direkt och vi prata om mitt skåp, mitt schema och sen följde hon mig bort i korridorerna till mitt klassrum jag skulle vara i först. Linjen jag skulle gå i var el. Japp ni hörde rätt jag är enda tjejen i en klass där man läser el och energi.
När jag kom in i klassrummet med rektorn var den 09.15 och lektionen hade börjat och jag fick direkt 18 stirrande pojk ögon på mig. Inne i klassrummet satt nämligen 9 killar med blandade utseenden och med uppspärrande ögon, min mentor skulle heta Bosse.
- Ja om vi skulle avbryta lite då, sa Bosse.
- Ja precis sa rektorn, det här är Amelia och hon kommer gå i er klass tills 3e året och ni ska visa henne respekt för att hon är tjej.
- VARFÖR BÖRJAR HON FÖRST NU MITT I TERMINEN? Sa en kille som hade en ljus pojkmålbrotts röst, han såg bra ut i mina ögon iallafall.
- För att hon läste detta programmet och då slapp hon gå om. Sa rektorn.
- Ja men ska du berätta lite om dig själv då? Sa Bosse och visa mig fram bredvid katedern.
Oh no.. De kommer dels mobba mig för mig värmländska dialekt och sen för att ja är tjej...
- Okej.. Sa jag med darrande röst..
- Jag går tillbaka till mitt kontor, men Amelia om det är nått så finns jag där! Och nu är ni snälla! Sa rektorn och jag nicka till svar.
- Ah tjena, jag heter då Amelia och ja kommer från Karlstá. (hon pratar med dialekt) Ja gick el och energi där me men mamma o pappa fick ett nytt jöbb här o då flôtta vi o så hamna ja här.
- Jävel vilken go dialekt du har! Sa han killen som fråga varför jag börja nu.
Jag rodna lite lätt men de syntes inte som tur var.
- Ja de var en fin dialekt men nu måste vi fortsätta lektionen, Amelia du kan sätta dig bredvid Daniel, och pekade på killen som jag nyss fått en komplimang.
Jag gick och satte mig och försökte att inte rodna ännu mer.
Daniel var rätt pratglad under hela lektionen och han blev nu min nya vän, även Isac, Anton och Adam som satt där också.. Kanske skulle de bli mitt nya gäng?
Skolan flöt på rätt bra den dagen, jag hade inte svårt att hänga med och jag hade nya vänner. Blickar från de andra el klasserna fick jag också. Speciellt från en viss person..
~~~~~~~~~
ETT KORT FÖRSTA KAPITEL MEN SÅ FÅR DET BLI MER KOMMER SENARE!
Puss och kram Elin!
YOU ARE READING
Den nya tjejen
Teen FictionTILLFÄLLIG PAUS!! Amelia flyttar från Karlstad till Stockholm. Hon tvingas börja i en ny skola men lär känna sina klasskamrater väl. Amelia är enda tjejen i sin klass och hon har redan fått upp ögonen för en speciell person, hur ska det gå för henn...