En natt vänder på allt

Kapitel 1

Jag höll mina händer på det kalla räcket redo att hoppa. Jag stod där i flera timmar kändes det som. Men nu bestämde jag mig. Ingen kommer ju ändå att sakna mig så varför ska jag ens vara kvar vid livet då alla ändå bara gör mig illa?! Nu tog jag äntligen det där steget över räcket redo att hoppa! Men höll ändå ett krampaktigt tag i räcket. Precis när jag tänkte hoppa hörde jag hur någon ropade på mig. Men inte mitt namn då eftersom att den personen inte vet att det är jag!
"Du hoppa inte, snäll jag ber dig att komma hit till mig jag kan hjälpa dig" sa personen. Jag förstod då att det var en hyfsat ung kille.
"Men det är ändå ingen som kommer att sakna mig så varför ska jag vara kvar vid livet om alla bara gör mig illa?!" Fråga jag.
"Men jag kommer att sakna dig"
"Men du vet ju inte ens vad jag heter så hur ska du kunna sakna mig?" Frågade osäkert.
"Men nu har jag träffat dig så jag kommer att sakna dig då"
Men Gud va gullig han verkade. Nej, nu kan jag inte tänka så. Jag ska hoppa punkt slut.
"Man jag tänker hoppa så antingen går du innan jag gör det eller så får du se på" sa jag kaxigt tillbaka.
"Nej men snäll ta bara min hand så hjälper jag dig i säkerhet"
"Nej" sa jag bestämt.
"Men snälla det är bara att räcka din hand till mig så lovar jag att hjälpa dig"
"Okej då, men om nått sånt händer igen alltså det jag varit med om kommer jag att ta livet av mig och DU ska inte hindra mig då" sa jag argt.
"Okej men kom snälla"
Jag gick av räcker och kolla surt på honom och fortsatte att gå.
"Men vänta på mig" hörde jag honom ropa. Jag saktade ner på stegen och han kom ikapp mig.
"Så vad heter du?" Började han att fråga.
"Eh... Fredrika du?"
"Vad fint namn, men jag heter då Oscar"
"Men jag kallas då för Freddy, jag vet att det är mer ett killnamn men jag vill inte kallas Fredrika!"
"Nej men det förstår jag. Förresten vart ska du? Har du någon stans att bo?" Frågade han mig.
"Eh nej det har jag inte och jag vill ABSOLUT inte komma hem till mina föräldrar!" Sa jag
"Nej men följ med mig hem då"
Just nu ångrar jag verkligen att jag inte tog på mig skor. Jag hade bara på mig ett par korta shorts och jag frös som bara den.
"Ajjjjj"
"Vad hände?" Fråga han med en viss oro i rösten.
"Jag trampa på en vass sten men det ska nig gå bra"
"Men jag kan bära dig hoppa upp på min rygg"
"Nej men jag klarar mig"
"Men det är väll klart att du får åka på min rygg"
Jag tog ett tveksamt steg fram och hoppade upp på hans rygg. Jag va så himla trött så jag typ kunde somna på en gång. Helt plötsligt somnade jag och fattade inte hur. Jag vaknade av att Oscar sa att jag skulle sätta mig på en bänk så att han kunde låsa upp dörren. Jag gjorde som han sa och sen kom han och bar in mig. Jag fick sova i hans säng med han bredvid mig! Mysigt men det känns ju konstigt eftersom att jag inte ens vet vem det här är.

************
Så första kapitlet hoppas ni gillar det kommentera gärna! ;)