En natt vänder på allt

Kapitel 4

•Fredrikas perspektiv•
Jag vaknade av att nån väckte mig. När jag hade vaknat till lite till så blev jag helt skräckslagen. Jag tryckte mig så hårt jag kunde mot den kalla väggen.
"Freddy det är bara jag, Oscar"
"Neeeej försvinn jag vill inte ha dig här" när jag sen Såg att det faktiskt bara var Oscar slutade jag att trycka upp mig mot väggen. Sen brast det för mig så jag slängde mig i Oscars famn och började stor gråta där. Jag kände efter ett tag hur hans tröja var helt blöt på axeln. Men han bar satt där och höll om mig så snällt. Han är verkligen den bästa killen som finns.
"Vad är det som har hänt?" Frågade jag honom.
"Jo jag vaknade av att du skrek över hela huset" sa han. Shit nej vad pinsamt.
"Oj förlåt det var verkligen inte meningen"
"Nej men det gör inget! Vad är det som har hänt innan du kom hit?" Frågade jag lätt. "Så kan jag hjälpa dig ur det så slipper du gå med allt innan för"
Jag började att förklara allt och det flöt på som att det här var vår vardag. Det var precis som att han var min bror och jag kunde berätta allt för honom! Jag berättade om pappa som brukade slänga ner mig i en källare och ibland våldta mig och mamma hon satt och tittade på och bara skrattade åt hur jag såg ut. När jag gick till skolan behövde jag ljuga om att jag hade ramlat och allt för att ingen ska förstå vad som hänt. Han avbröt mig inte förens jag var klar.
"Shit vad du har gått igenom" sa han.
Jag började att gråta igen och han höll om mig precis som innan. Jag kände mig riktigt trygg i hans famn. Såhär satt vi i typ en timme.
"Klockan är bara 5 på morgonen så jag tror att du och jag behöver sov lite nu" sa han försiktigt.
"Det tror jag med"
Han började gå ut genom Dörren då jag frågade en fråga jag aldrig trott att jag skulle våga.
"Kan inte du sova hos mig? Jag blir tryggare då!" Sa jag försiktigt.
"Ja det är klart" sa han utan att tveka.
Han kröp försiktigt ner bredvid mig och höll om mig från sidan. Han är helt underbar.
•Oscars perspektiv•
Jag vaknade och såg att klockan var nära att slå tio. Så jag gick upp och började göra en ordentlig frukost till oss båda. Under tiden så tänkte jag så mycket på Freddy. Hon är helt underbar. Hon är hur snygg som helst hon är fin till och med, med alla sår och blåmärken. Varje gång jag ser henne så får jag ett pirr i magen undra om det kan betyda nått?! Jag tänkte väldigt länge på det innan någon harklade sig. Jag tittade bakom mig och såg Freddy stå där med ett par av mina mjukisbyxor och en stor tröja som nog är min också. Hon passar bra i det.
"Vad tänker du på?" Fråga hon försiktigt.
"Eh... inget" svara jag fort.
"Jo jag ser att du funderar på nått"
"Nej men det är inget"
"Ojjj vilken frukost du har gjort. Va duktig du är"
"Haha tack"
Vi satte oss ner vid matbordet och började äta. Det här va super gott ju. Haha nu låter jag så där självsäker men jag tyckte att det var gott. Det ser ut som att Freddy också gillade det. Hon åt som att hon aldrig hade fått mat. Så gullig hon är.

**********
Kapitel 3. Hoppas ni gillar det. Är inte så bra på att skriva men hoppas ni gillar den!