Tova
Blodet rinner ner för mina armar, jag pallar inte längre. Utan Shawn är jag ingen, utan Shawn är inte hel. Han vet inte att jag skär mig, jag sover alltid med långärmade tröjor vilket han accepterat och det är jag otroligt tacksam över. Jag sover knappt utan byxor. Jag har valt att lägga bort min telefon och bara vara själv resten av dagen. Mamma o pappa skulle iväg på ett möte i Norge då dom jobbar med deras egna företag och sen min bror Axel gick bort har dom jobbat mer o mer. Dagen Shawn kom så var bara mamma hemma eftersom att pappa skulle jobba som vanligt o ta hand om mammas jobb medan hon var med mig. Jag har nu torkat bort blodet på mina armar och sedan lagt mig i sängen med Shawns Vanshoddie han har kvar här. Den luktar Shawn, obviously. Varför ska han bo på andra fucking sidan om Atlanten, varför? Här ligger jag i min säng med min killes hoddie och gråter för att jag saknar honom. Är det överdrivet? Jag är nog bara självisk, ellerhur? Blir så frustrerad när jag själv inte fattar varför jag gråter över att Shawn är hemma, jag menar han gråter inte över mig direkt? Han kanske inte ens saknar mig, lättad över att få slippa mig ett tag. Han kanske tycker att det är ett misstag om att börja gilla mina bilder på Instagram. Det var nog bara ett misstag att jag kom in i hans liv eller ja för mig är det väll inte det. Första gången vi träffades var också ett misstag, det vet jag. Jag tänkte hoppa men han kom ivägen. Jag är lycklig med honom, men han kanske bara spelar om att han är lycklig? Liksom varför skulle han vilja ha en tjej med bristningar på rumpan o benen eller massa ärr på sina armar? Självklart hoppas jag att han gör det men det är nog bara några få procents chans att det är så.
YOU ARE READING
Be with me - Shawn Mendes
Short StoryBlodet rann från mina armar och jag sprang, sprang som aldrig förr. Jag hitta en klippa jag satte mig vid och tänkte på Axel. Den enda som brydde sig om mig och förstod mig. När du försvann Axel, då försvann mitt hjärta o lungor med. Min värld rasad...